Jävla bög.

Jag hittade en gammal artikel, men den känns ändå aktuell att tänka på så därför delar jag med mig av den.

(klicka på bilden för att läsa hela)

Om jag förstod det här rätt är det förskolebarn som kallar någon annan bög i nedvärderande syfte.

Var har de ens fått det ifrån? Föräldrar? Syskon? Filmer?

Det är förskolebarn som tar till våld för att någon annans klädval och intressen tydligen uppfattas så störande att inget annat än våld kan lösa saken. Fruktansvärt.

Förresten finner jag det här med "jävla bög" så otroligt provocerande. Bara idag har jag flera gånger hört folk säga det till varandra. Det är osäkra tonåringar som ropar det till varandra, och nedvärderar inte bara personen de säger det till utan också alla som faktiskt är bögar.

Jag har haft turen att växa upp bland sånt folk som fått mig att känna mig trygg i min sexualitet. Jag känner att oavsett vilket kön min eventuella framtida förälskelse har så kommer jag att bli accepterad av de som är viktiga för mig. Och det här är något jag uppskattar otroligt mycket.

Men när man är osäker tonåring, och får höra "bög" som ett skällsord dagligen, så blir det antagligen väldigt jobbigt. När andra hela tiden berätta hur udda man är så känner man sig till sist ganska fel.

För fastän det finns otroligt många som accepterar och respekterar så hörs de inte så bra bakom alla skällsord.

Det är så himla fruktansvärt! Jag blir så himla ledsen. Varför har vi så svårt att respektera och acceptera varandra? Jag förstår inte :/



kram

sv: nä precis! Men man ska inte glömma att barn kan vara onda. Bara för att man är ett barn betyder det inte automatisk att de är snälla och oskyldiga. De finns ju fall där barn har dödat andra barn och då pratar vi barn som är under tio år gamla. Men vill ju gärna tro att barn inte är kapabla till sånt, men tyvärr är de det. Sen tänkt bara på häxornas tid, vad många barn som såg till att massor med människor blev brända. HEMSKT!



kram

sv: Det är verkligen jättehemskt. Jag tror inte att vi föds verken goda eller onda. Vi är helt "blanka". Som ett oskrivet blad. Vi har bara våra primära behov eller vad det nu heter. Sen så formas vi. Sen så kanske man har en mer fallenhet för det ena eller det andra.



kram