...och möttes av en trevlig syn!

Det handlar om en låtskrivare från Vasa (där jag nästan bor) som skriver låtar till artister i Japan, t.ex. låten Birth (Kat-tun).

Samma låtskrivare var faktiskt med i tidningen i höstas också, då fanns det tillochmed en bild på kat-tun med! Men jag är glad att bara se namnet i tidningen också.

Här och här finns två gamla artiklar.

På denna sida hittade jag en sån här som man kan köpa.

Det är en hemgjord gyllene kvicken.

Jag som hade planerat att inte gifta mig, men om nån hade hållit fram en sån här så hade jag nog svarat ja med en gång.

Det är bäst att inte försöka sig på att shoppa något när man är på dåligt humör.

Jag är lite ängslig inför morgondagens matteprov och sen bestämde jag mig liksom för att nu ska det köpas saker!

Det blev en Kanjani8-dvd, en Hey!Say!JUMP-dvd, en NYC-singel och så Döden i Venedig som balett på dvd.

Med ett sammanlagt värde på nästan 150€ (≈1500kr).

Jag har bränt massor av pengar på en gång, men samtidigt känner jag mig liksom glad och lättad. Jag har något att se fram emot!

Här är allt, i ett slarvigt kollage.

Idag var det sista japanskalektionen. För alltid kanske. I alla fall med den här gruppen/läraren.

Det har inte riktigt sjunkit in, men det känns väldigt sorgligt på nåt sätt. Hur ska jag göra nu? Jag måste liksom lära mig japanska.

Vi fick tvingades ta hem det som blev över.

Jag lånade hem nio par. Och det är nu jag vill ha lite förslag. Vilket par är bäst? Vilket är sämst?
Ignorera mitt smutsiga hår och försök att se nån skillnad på glasögonen (jag vet att det är svårt, i alla fall på andra raden).
Den som verkligen vill sätta sig in i det här kan klicka på bilden för att se den större!

Jag har lyssnat mycket på Kanjani8-låten Baby Baby på sistone. Inte på albumversionen, utan en annan som de spelade in i nån studio i nåt teveprogram som jag inte minns var jag hittade (informativt!). Den är lite lugnare.

I låten finns en mening som går så här:


Det är min favoritmening i hela låten, för den får mig att drömma mig bort. Om man skulle åka på cykelutfärd. Bara åka vart som helst dit man har lust för stunden och skita i allt. Jag skulle ha en härlig fladdrande kjol på mig och solen skulle värma på axlarna.

Sen tar min förnuftiga sida över. För jag har ju ingen cykel. Och hur går kjol och cykel ihop? Och det är ännu snö ute så jag kan ju glömma det där med solen och axlar. Och om man gör det på sommaren så regnar och åskar det. Och så har vi ju min getingfobi. Och hur funkar det med pengar och mat? Och hur blir det då man har mens? Eller när det är kallt? Eller när man faller och skadar sig? Ska man ha en stor ryggsäck på pakethållaren med allt man kan tänkas behöva? Det förstör ju hela frihetskänslan. Samma sak med hjälm, och ändå är jag ju en sån där cool människa som principfast använder hjälm. Sen har jag ju ingen att åka med, och att åka själv är ju tråkigt.
Nä, jag får nog helt enkelt stanna kvar här där jag är och leva ett tråkigt, förnuftigt liv.

Mitt internet är otroligt segt. Det har varit så nu i två dagar. Det går inte att öppna en bild i google ens. What happened?

Fast lika bra är väl det. Jag skriver studentexaxem i biologi om två dagar så allt som kan hålla mig borta härifrån är positivt. Men otroligt! Om två dagar ska jag göra något som kan påverka hela mitt liv. Läskigt.

Jag har lite problem med mat. Man ska ta med sin egen, och måste vara något som kan ätas kallt. Jag har redan bestämt mig för vanlig hederlig choklad och såna här cake pops som tydligen är moderna nu (tantvarning). Men jag måste ju kanske ha nåt mer "matigt" också. Förslag på hurudan mat jag kan ta med? (nåt vegetariskt helst)

Jag tittade på Harry Potter igår kväll. Dödsrelikerna del 2. Den ultimata gråtfilmen.

Igår var det värre än vanligt. Några sekunder in i filmen då Snape står i ett torn och tittar ner över eleverna som olyckligt marscherar på skolgården så brister jag i gråt, "han tänker säkert att det absolut inte var det här livet han ville leva, tänk om han bara hade fått sin Lily och de hade levat lyckliga för alltid", fast då hade ju förstås inte Harry funnits. Dilemma.

Sen kommer en liten scen då Harry sitter vid Dobbys grav och då gråter jag lite igen.

Sen gråter jag lite åt Bill Weaslys smått dåliga skådespel i nästa scen.

Sen är det paus med gråtandet tills då draken, med Harry, Ron och Hermione på ryggen, kommer upp ur Gringotts och bara andas. Då kommer tårarna igen, för tänk vad härligt att få andas frisk luft och få sträcka på vingarna efter så många år under jorden.

Små snyftningar hos Aberforth, då man får höra lite om Albus och Ariana. Sen kommer Neville och säger att han blev torterad eftersom han vägrade använda cruciatusförbannelsen på förstaårselever och jag gråter igen. Han är så otroligt modig och lojal, den underbara människan.

Sen är det lugnt tills Vid Behovrummet brinner och Harry, på kvasten, bestämmer sig för att han inte kan lämna sin fiende (och lover, I promise) Malfoy där inne utan räddar honom.

En stund senare kommer för första gången en riktig arggråt, då Voldemort pratar med Snape, och jag liksom slår omkring mig med nävarna och skriker fula ord.

Och så kommer "Look at me. You have your mother's eyes". Det här behöver nog ingen förklaring.

Sen kommer Harry och de andra tillbaka till slottet och ser vilka alla som dött, här skakar jag av gråt.

Nästan lika mycket gråter jag åt allt som händer i minnessållet.

När Harry berättar att han ska gå till förbjudna skogen gråter jag. Hela situationen är så bisarr, vad gör man liksom när ens bästa vän säger att han ska gå och möta sin egen död?

Sen kommer uppståndelsestenen och Harry får se sina föräldrar, Sirius och Lupin och hela scenen är full av klyschor men det är så fint ändå.

Sen kommer Nevilles tal som jag tog mig friheten att kopiera härifrån.

Sen gråter jag lite över hur skådisarna ser ut som vuxna i "19 år senare"-scenen. Och sen är filmen slut.

Om någon orkar läsa igenom allt så är det bra gjort! Ett inlägg om alla scener jag gråter till i sista Harry Potter-filmen, verkligen intressant.

Idag blev jag plötsligt en del av alkoholkonsumtionen. Mamma ringde då jag skulle hem från gymet och sa att hon behövde en öl till matlagningen.

Det var nästan pinsamt, alla som såg mig måste ju ha trott att jag skulle dricka den själv. Eller kanske inte så pinsamt. Men nej, jag tänker inte dricka alkohol. Det är jag principfast med. Jag kan vara nyfiken, tänka "om jag skulle smaka lite bara för att testa vad det är" men jag tänker inte göra det.

Sen försöker jag bli bättre på att vara fördomsfri och öppen för de som väljer att göra annorlunda.

Jag skrev nyss min sämsta labbrapport i fysik nånsin. Pinsamt dålig.

Men jag har vissa saker att skylla på, som att vi inte hann få alla mätvärden och att min hälsa är i obalans.

Så nu när jag är klar med det tänkte jag koppla av lite och se en Harry Potter-film. Men jag har inte kunnat bestämma mig för vilken jag ska se (och ettan, den jag hade velat se, är på utlåning). Så jag tror jag spelar sims istället.

Jag har ingen energi överhuvudtaget. Det är måndag, och jag är redan så trött på den här veckan att det hade varit trevligare att dö så att jag hade sluppit allt som borde göras. Fast så drastiska ska vi inte vara.

Såna här dagar finns det bara en sak att göra. Ladda upp med lite Kanjani8 och sen get to work.

Så nu har jag tittat på den här videon (Kanjani8 - Life~me no mae no mukou e). Den ger mig lite energi, och speciellt efter Ohkuras lilla sololine (nånstans vid runt 3 minuter av videon) känner jag mig lite hoppfull. Kanske jag klarar av den här dagen också.

Nu ska jag försöka få något gjort.

En sång vars titel betyder nionde mars borde ju passa rätt bra idag.

Det är alltså Remioromen -  ３月９日

Låten var med i dramat 1 litre of tears och påminner mig därför alltid om sjukdomar och orättvisor.

Ni kan ju lyssna om ni vill (och ja, det är en gubbe som pratar i början av videon, det är inte din dator som plötsligt börjat leva och prata japanska).

Ordet hen han blivit otroligt omtvistat på sistone. Jag är inte ens säker på varför, det är ju bara ett ord? Men många verkar missförstå argumententen för ordet nästan med flit bara för att inte ge andra rätt.

Jag har fått en hel del tillfällen att använda ordet bara de senaste dagarna så därför är det kanske på sin plats att jag skriver om det. (Jag har ju ändå skrivit det här inlägget många gånger i huvudet redan.)

Nu använder ju kanske folk ordet olika, men såvitt jag vet så används det främst när man inte känner till könet eller när könet är irrelevant.

För att göra det mer förståeligt (för jag gissar att flera av de som läser det här inlägget inte är så bekanta med ordet från förut) så ska jag ge lite exempel på båda (från saker jag varit med om bara de senaste dagarna):

När man inte vet: Idag när jag och min bror väntade på bussen såg vi en bil som körde på vägen och plötsligt stannade. Människan steg ur och borstade snabbt av rutan och körde sen iväg. Personen var så långt borta att jag inte såg om det var en kvinna eller man, så jag sa till min bror nåt i stil med att "Varför stannade inte hen här på busshållplatsen istället för mitt på vägen?"

När könet är irrelevant: Jag skrev ett inlägg på en blogg jag har med mina vänner som handlade om en viss kärleksförklaring jag läst i en fanfic och inte riktigt gillat, jag skrev ungefär att "om någon hade sagt så till mig hade jag sprungit ifrån hen direkt". I detta fall är det hypotetiskt ingen skillnad om det är en man eller kvinna som ger mig en dålig kärleksförklaring.

Sen finns det dessutom en del människor som vill definiera sig själva som hen, som varken vill vara kvinna eller man. Jag känner inte till så mycket av detta, men nu har jag nämnt det i alla fall.

Men för att reda ut; hen används alltså inte när man vet könet (vanligtvis i alla fall). Jag säger inte "Det här är min vän, och hen tycker om glass", för jag vet ju oftast vilket kön mina vänner har.

Så varför har man hen? Är det inte lättare att bara välja antingen han eller hon och sen köra på det? Kan man inte använda "han eller hon" eller h*n?

Hen används ofta för att man är lat. Det är lättare att säga hen istället för "han eller hon". Dessutom kan det bli lite klumpigt i skrift om man skriver "han eller hon" (eller varför inte vederbörande, föräldern, människan, personen, partnern, sambon..) flera gånger på varann, så då ger hen kanske lite bättre flyt i texten. H*n kan funka i text, men går ju inte så bra att säga, och vad är egentligen skillnaden på h*n och hen?

Sen kan man ju välja ett pronomen, antingen hon eller han, som man använder i en hypotetisk text eller liknande. När jag skrev mitt blogginlägg skulle jag ha kunnat använda "han" eftersom det kanske statistiskt sett är mer troligt att det är en man som ger mig en kärleksförklaring. Men då spär jag ju bara på heteronormen. Genom att använda hen kan jag visa att det inte är konstigt att också en kvinna skulle vara kär i mig (en kvinna).
Detsamma gäller när man t.ex. pratar om yrken. Eftersom det är vanligare att kvinnor är sjukskötare så tar man kanske för givet att sjukskötaren är en hon, och på samma sätt är kanske kärnfysikern, polisen och vaktmästaren en han. Genom att använda hen när man pratar om en yrkesperson i allmänhet så kan man visa att man själv inte tar för givet att en yrkesperson har ett visst kön bara för att normen säger så, och man kan öppna andras ögon. I längden kan vi kanske få ett mycket mer blandat yrkessamhälle, människor vågar i större mån söka sig till branscher de brinner för och hindras inte av en norm som säger att de borde göra annorlunda. Och detta bara på grund av ett ord! Men nu är jag utopisk förstås.

Sen är det ju så bra med ord att ingen står och hotar dig med pistol om du inte använder dem. Det finns tusentals ord jag aldrig använder. Ingen måste använda hen. Men låt de som har förstått vilket praktiskt ord det kan vara använda det. Jag hoppas att jag genom det här (långa) inlägget har fått i alla fall någon att förstå vad ordet egentligen innebär!

Min favoritfanficauthor har precis avslutat en fanfic. Ett och ett halft år tog det tydligen, men det var värt det. Hon skriver så underbara fics!

Hennes Our Story var faktiskt den första fanfic jag läste, och hittills den bästa. (Om du är intresserad så klicka på länken till författaren och så hittar du ett index högst upp.)

De flesta fics man (jag) läser är vanligtvis fluffiga oneshots där 1) alla är gay och 2) alla lever i lyckliga förhållanden med varandra. (Sen kan vi tillägga att dessa författare inte alltid har grammatiken och stavningen på det klara.) Inget fel med det, det kan vara väldigt roligt och härligt att läsa såna fics, men ibland vill man ju ha något av högre kvalitet. Och än så länge har jag faktiskt bara hittat en författare som lever upp till mina krav.

(självklart vill jag ju att ni ska dela med er så att jag får lite mer att läsa)

Marsbilden i Yuma-kalendern är rätt trevlig.

Vad ska jag göra sen? Vad ska jag titta på innan jag somnar? Vad ska jag titta på som första sak när jag vaknar? Vad ska jag se fram emot nu när inte längre månadsskiftena ger mig tillfredsställelse? Vad ska jag viga mitt liv åt?