Jag är trött... Fast jag får väl skylla mig själv som var uppe till halv 4 och spelade sims.

 

Jag har sett en del 7 Okans program på sistone. Upplägget är väldigt simpelt. Kanjani8 är utklädda till kvinnor (de har klänningar, smink och peruker och pratar med ljusare röst osv.) och sitter i början av programmet och pratar. Sen kommer det en tävling (också ganska simpelt upplägg, men desto svårare att klara av) och de som inte klarar den får ett straff. 

De har nyligen blivit re-uppladdade, med subs, av Neitaro. Ett avsnitt är typ fem minuter långt så det tar inte hundra år att ladda ner och se. Det är värt det, helt enkelt! Och om man har tur kan det finnas några (fast kanske inte subbade) på youtube. 

 

Just nu håller jag på att designa en blogg. Jag är rätt nöjd med hur det blir!

En självförtroendepepp, verkligen. Jag känner mig sugen på att designa ännu fler designer nu, men jag ska nog ta det lite lugnt. 

Är det förresten någon annan som testat designa med "nya" blogg.se? Hur har det funkat för er?
Jag kan inte göra det alls, det tar superlång tid för ändringarna att synas i designen. 

Som tur har jag en annan blogg som inte har blivit bytt till nya blogg.se så där kan jag designa!

Igår var jag på loppis. Jag köpte inte så mycket för jag hade bestämt mig för att ha ganska höga krav. Men lite grann kom jag hem med. Bland annat den här blåvita klänningen. 

 

Jag hittade en sån här på facebook. Nån laddade alltså upp den i en Hey!Say!JUMP-grupp jag är med i, men jag vet inte varifrån bilden kommer eller vem som gjort den. 
Inte perfekt grammatik och så, men kanske lite roligt ändå!

 

 

 

Jag fick: Inoo Kei Tickle me bcoz I'm his girlfriend. Höhö. 

Jag var i stan idag, och då bläddrade jag i tidningen JapanPOP (som är en finsk tidning om japansk populärkultur). De brukar inte skriva ofta om Johnny's (mer j-rock, manga, cosplay, mat, kultur...), så jag blev glatt överraskad när jag såg detta:

(diskret fotat med telefon)

 

Jag har ingen aning om vad det står, jag kan inte så bra finska... Jag övervägde att köpa den men den kostade mer än 5€ (50kr) så jag gjorde inte det. Hade det varit Kanjani8 eller Hey!Say!JUMP så kanske!

 Vanligtvis när jag lyssnar på musik så lyssnar jag på ett album/en singel om och om igen, eller bara på en låt på repeat. Jag tycker om det, för då får jag in låtarna ordentligt i huvudet. 

 

Men ibland, som idag, tar jag bara alla låtar jag har och spelar dem utan att tänka på vad som kommer sen. Jag har till och med mixad ordning ibland. 

På det sättet får man höra mycket som man inte har hört på länge, och man kanske uppskattar dem på ett annat sätt eftersom de inte kommer i den ordning man är van med.

I alla fall om man har iTunes kan man också ordna låtar efter antalet spelningar, så då kan man börja från en låt med inte så många spelningar och så lyssnar man "neråt" till låtar man lyssnat allt färre och färre gånger på. På så sätt kan man upptäcka mycket "ny" musik, och man ser med nya ögon på sånt som man kanske inte gillade förut. 

 

Här är mina flest spelade.

 

 

 

Igår lyssnade jag en del på Hey!Say!JUMP's låt Boku wa Vampire.

Jag började lyssna på texten, och när jag hörde vad de sjöng började jag skratta lite... 

 

Här finns översättning på hela låten

 

Jag känner mig elak som skrattar åt dem, men hela låten spelar så otroligt på den sexiga synen på vampyren, och den otillåtna kärleken mellan vampyr och människa. Det har ju varit "vampyrboom" nu i ett par år, så klart att en sån här låt blir populär, nu sitter väl varje fangirl hemma och drömmer om att bli biten av sin favorit hsj-medlem. Man kan ju fråga sig vad det är med vampyrer som är så sexigt egenligen. (säger hon som har sett Koishite Akuma... 4? gånger.)

 

Fast det här är väl ett tecken på att Hey!Say!JUMP så småningom börjar gå ifrån sin "gulliga" image, till att bli mer och mer vuxna och "sexiga". 

 

(bild)

Idag, midommarafton till ära, flätade jag håret! (Jag som typ alltid har håret utsläppt. Nu har jag haft det uppsatt, på nåt sätt, i två dagar efter varann!)

 

Att ta bilder där man ler känns väldigt weird! Av nån anledning.. Men för tillfället tycker jag att alla slags egobilder känns weird! Man märker ju liksom att det är en egobild. När jag tittar på bilderna i efterhand tänker jag att "vad har jag för liv som sitter och kråmar mig framför en kamera (som jag själv håller i)?".

 

 

I alla fall är jag rätt nöjd med mitt klädval idag! Såna dagar är alltid bra!

 

 

Jag var inne på sidan talking clothes för ett tag sen (som ni kanske ser har jag lagt till en banner här en bit ner i menyn), och hittade några fina saker, som faktiskt var på rea. 

Jag blev kär i de här två klänningarna:

 

 

Problemet var bara att med frakt skulle det kosta typ 60€. Loppisskadad som jag är tyckte jag att det var väldigt dyrt, för kläder som till och med var på rea. Därför får jag nog låta det vara..

(Loppisskadad betyder för övrigt att man är så van vid loppispriser, alltså väldigt billigt, att man tycker att allt i "vanliga" butiker är dyrt.)

Så då tänkte jag att kanske.. kunde man hitta nåt fint tyg, och försöka sy dem! Jag tycker om att sy (fast jag brukar kunna bli less mitt i ge upp) bara jag har allt ordentligt under kontroll, och det skulle nog vara bra övning. Annars kanske jag lyckas hitta något liknande på loppis nån gång, som går att sy om.  

 

Idag när jag vaknade såg jag att min hår var alldeles fettigt. Jag hade tvättat det igår, och haft i en massa kokosolja, som inte hade tvättats ur/sjunkit in ordentligt. Det är så svårt det där med att tvätta ur oljor, man vill inte ha fettigt hår, men om man tvättar ur för mycket så blir håret torrt. 

 

Såna här dagar, då man inte hinner tvätta på nytt och ska bort, är det bara att lägga upp det.

 

 

Jag brukar inte ha håret uppsatt så ofta, jag borde nog testa det lite fler gånger så att jag vänjer mig. 

 

 

Just nu är det rea på cdjapan, på bland annat en massa cd's och dvd's. Rean gäller fram till den 16. Juli.

 

Jag hittade tyvärr inget jag ville ha, som jag inte redan hade, men det lönar sig alltid att titta. Det kan ju finnas saker man funderat på att köpa tidigare, nu till nedsatt pris!

 

(bild från cdjapan)

 

 

För några dagar sen fick jag hem dessa två!

Det är Hey!Say!JUMP's andra album, Jump World (tror jag det heter?)

och Kanjani8's singel Ai Deshita. 

 

 

Jag är lite sorgsen nu då jag inte längre har något att vänta på. Nästan så att jag överväger att beställa nåt bara för att. Det är verkligen en härlig känsla den där dagen då man ser ett brunt paket med en massa japansk text på bland posten.

 

 

 

Det känns hemskt att inte ha internet, och jag kommer på mig själv hela tiden med att tänka "det där ska jag googla" eller "den där bloggen vill jag läsa nu", och så kan jag inte det. Men nu är det tillbaka, just nu i alla fall. Hoppas det håller i sig. 

 

Medan internet har varit borta har jag läst ut Death Note, pluggat biologi, spelat sims, städat och gjort en liten cykelutfärd i regnet. Rätt mycket alltså. Jag borde vara utan internet lite oftare.

Som jag skrev tidigare så lånade jag filmen Norwegian Wood (som baserar sig på boken av Murakami Haruki) på biblioteket sist jag var dit. Nu har jag sett den, så jag ska dela med mig lite av vad jag tyckte!

När jag läste boken var mina tankar om den att den var väldigt lugn. Det är nog det bästa ordet för att beskriva den. Det fanns ingen specifik handling, utan det kändes mycket som en liten del i en vanlig människas liv, och inte som en historia med början och slut. Det här borde vara väldigt svårt att få i bokform, men Murakami lyckades. Och ännu svårare borde det vara att få det i filmform, så jag undrar lite om jag hade förstått filmen alls om jag inte hade läst boken först.

Filmen utspelar sig på 60-talet och det märks tydligt, på frisyrer, kläder, inredning, omgivning och musik. Det var ett plus, tycker jag, att man märkte det så tydligt. Watanabe Toru är huvudperson och ibland får man höra vad han tänker, och jag är inte säker, men jag tror att de delarna är från boken. Om inte direkt kopierade, så i alla fall inspirerade av texterna i boken. Filmen innehöll inte så många dialogscener, i alla fall inte lika många som genomsnittsfilmen. Ofta var det scener när det bara hördes musik men det hände ändå saker som förde handligen framåt, t.ex. kunde man få veta att Toru var och hälsade på Naoko (som bor på ett slags behandlingshem), men de sa inget, man såg bara att de var tillsammans. Ibland kunde kameran fokusera på rent konstiga saker för ett ögonblick, t.ex. någons fötter.

Det var verkligen en speciell film, jag har nog inte sett så mycket som liknande den här tidigare. Jag tycker att de lyckades ganska bra med att få samma lugna känsla i filmen som i boken, även om jag saknar bakgrundsberättelserna som man får veta i boken. Jag tycker också att det inte riktigt framgick hur de olika personernas förhållanden framskred, t.ex. Toru och Nagasawa (en kille på studenthemmet som Toru börjar umgås med och leta efter tjejer med).

Hur som helst tycker jag absolut att filmen är sevärd, och läs boken också!

Jag kom precis hem från en konfirmationsfest. Nu ska jag på dop.
Man blir verkligen trött av fester...

Idag hade jag en riktig "stadsdag". Jag åkte in till stan runt 11, och gick till biblioteket. Det var min första gång där, så jag skaffade mig ett kort, och lånade bl.a. en bok av Murakami Haruki, och också filmen Norwegian Wood (som baserar sig på Murakamis bok med samma namn. Jag skrev lite om det här). Jag ska titta på den nu så jag kan antar att jag säger vad jag tyckte om den sen!

Så åt jag sushi och gick omkring i olika affärer, t.ex. en ekobutik, bokhandlar, en klädaffär (där de säljer jättefina och dyra kläder). Sen mötte jag en kompis och vi for till allkristna bokhandeln, där en annan av våra vänner jobbar. De har en liten loppisavdelning där så jag hittade två kjolar. Sen var vi på café, och så gick vi längs stranden. Sen avslutade vi med att gymma. 

Det var jättetrevligt, och skönt att en dag slippa ut, och inte bara sitta här i rummet framför datorn. Och jag kom fram till att jag ska gå till biblioteket oftare, eller snarare läsa böcker oftare! Det får nog bli ett litet sommarmål.

Jag råkade läsa på Fridas blogg om den första Arashi-låt hon lyssnade på (som sen fick henne att gå vidare och lyssna på fler låtar), och så blev jag inspirerad att skriva nåt liknande själv!

Min första Kanjani8-låt var Wahaha. "På den tiden" gillade jag Tokio Hotel mycket och jag var ofta inne på ett svenskt Tokio Hotel-forum. Jag hade fått kontakt med en person där, och vi pratade lite, och jag frågade om hennes profilbild. Hon sa att det var en i Kanjani8 (jag minns inte vem det var längre, för då hade jag ju ingen aning om vilka det var), och sa att jag borde lyssna på dem. Jag letade upp dem på youtube och hittade till slut Wahaha-pv'n. Jag lyssnade och.. tyckte det var läskigt. "Är det här på riktigt?" tänkte jag väl, "lyssnar folk på sånt här på allvar?". Efter ett tag lyssnade jag lite mer på Wahaha, och sen hittade jag på fler låtar, laddade ner och lyssnade allt oftare. Nu, några år senare och rätt många fler singlar i samlingen, är jag glad att jag gav dem en chans. Nu tycker jag inte att Wahaha är det minsta läskig längre, bara underbar! Och perfekt att lyssna på när man känner sig lite nere.

Jag har börjat läsa Death Note! Eller jag har läst dom rätt många gånger, men det var väldigt länge sen sist!

Och börjat och börjat.. jag är redan på bok 7, så det var några dagar sen jag började.

Death Note är då, för de som inte vet, en manga av Tsugumi Ohba och Takeshi Obata. I mangan är det en dödsgud som "tappar" sitt Death Note-häfte i människovärlden, och den smarta eleven Yagami Light plockar upp det. Om man tänker på en person och skriver namnet i häftet kommer den personen att dö. Light bestämmer sig för att använda häftet för att förgöra brottslingar, och se till att ingen vågar begå nya brott, men eftersom den otroligt smarta detektiven L snabbt är honom på spåren tvingas han till mer och mer desperata åtgärder för att inte bli fast.

Death Note finns också som anime och som film (uppdelat i två filmer: Death Note och Death Note: The Last Name).

Har du läst Death Note? (Om inte, gör det!)

(Random google-bild)

Kanjani8's nya singel Ai Deshita släpps snart och nu kan man titta på pv'n!

Många tycker dock att den är väldigt tråkig. Vad tycker du?

(titta genom att klicka på bilden)

Om man jämför med andra Kanjani8 pv's så är den väldigt tråkig, ja. Det händer helt enkelt inget. Men det passar ändå låten, kan jag tycka. Det är roligt att de gör såna här, mer seriösa/neutrala låtar/pv's emellan, men jag börjar sakna deras helt galna sida!

Jag har tittat på ett drama: Yamato Nadeshiko Shichi Henge. Det är andra gången jag ser det, och det var minst lika bra den här gången!

I korthet handlar dramat om fyra s.k. ikemen (snygga killar) som bor i ett stort hus. Hon som äger huset skickar dit sin brorsdotter och säger att killarna ska göra om henne till en fin dam, och om de lyckas slipper de betala hyra. Uppgiften blir dock svårare än de tänkt sig eftersom Sunako (som brorsdottern heter) är en riktig "horror girl" som är rädd för ljusa miljöer och människor och älskar döskallar och att titta på skräckfilmer.

Dramat tar mycket upp utseende, och hur mycket det kan finnas bakom som man glömmer bort. Sunako blev kallad ful av sin första kärlek, och Kyohei (huvudpersonen, en av de fyra killarna) har råkat ut för en hel del pga sitt vackra ansikte.

Det var förresten lite mindre än ett år sen jag började lära mig om genus och sånt (alltså olika könsroller, och på vilket sätt de begränsar oss). Under den här tiden har jag hunnit se mycket med genusglasögonen på som jag tidigare inte har märkt. Det störde mig i början att de i det här dramat ville att Sunako skulle bli en "lady", och jag undrade "vad är det egentligen?", jag blev lite arg. Men sen kom det också fram i dramat att det inte bara handlade om utseende och uppförande.

Jag tycker jättemycket om att sitta vid pianot, med min iPod. Så lyssnar jag på musiken och försöka spela efter, och lära mig hur accorden (det är inte alltid så enkelt) och olika instrumentstämmor går.

Idag lärde jag mig spela Without Words (med Jang Geun Suk) från dramat You're Beautiful.

En av mina favoritlåtar, verkligen. Så vacker!

Ni har väl inte missat NEWS's comeback som fyra medlemmar? Ryo Nishikido och Yamashita Tomohisa bestämde sig förra hösten för att hoppa av gruppen och satsa på sina egna solokarriärer och (i Ryo's fall) sina aktiviteter i Kanjani8.

Nu är NEWS tillbaka med en singel. Chankapana, som den heter, släpps i juli och finns i sex versioner, en regular och fem limited (vid namn N, E, W och S, och ännu en till).

Regular kan förbeställas här. Resten verkar redan vara utsålda, på cdjapan i alla fall.

Jag tycker det är roligt att NEWS kan komma tillbaka, med tanke på att deras två största stjärnor/fangirlmagneter nu är borta. NEWS har trots allt varit med om splittringar förut också. De debuterade som en grupp på nio medlemmar, den då största Johnny's-gruppen som nånsin debuterat (tills Hey!Say!JUMP slog rekordet) år 2003. Samma år lämnade Takahiro Morita gruppen (och Johnny's). Åren 2005-2006 blev både Hiroki Uchi och Hironori Kusano avstängda pga "underage drinking". Men NEWS återhämtade sig och gjorde comeback, och bra har det gått hittills. Därför tror, och hoppas jag att de ska klara det här också och återhämta sig igen.

Årets sommarplåga för min del, som jag kommer att lyssna massor på nu i sommar, tror jag kommer att bli NYC's Haina!

Klicka på bilden för att se dem framföra låten i Music Station.

(Jag hittade bilden här)

Fast nu har jag inte hunnit lyssna så noga på Hey!Say!JUMP's nya album, eller Kanjani8's nya singel, än. Det kan finnas mycket bra där som kan konkurrera ut Haina!.

För kanske två år sen minns jag att min sommarplåga var Chu chu chu med Tegomass. Fjolårets minns jag faktiskt inte.

Jag har som sagt sommarlov, men ändå var jag tvungen att vakna tidigt idag (halv 9 är tidigt!).

Men jag vaknade till sköna toner av Kanjani8's Eden. Det känns alltid lite bättre när man har en alarmsignal som gör en glad.

Här borde det ha varit ett klipp med låten, men jag hittade den inte nånstans...

(bild)

Vad har du för alarmsignal?

Idag kom dom äntligen, mina singlar!

Nu är det bara att vänta på Hey!Say!JUMP's nya album och Kanjani8's nya singel Ai Deshita. Och efter det kan jag slå vad om att nån släpper nåt pånytt så att jag helt säkert inte ska få vara rik nån gång i mitt liv.

Jag har sommarlov nu! Det känns lite ovant. Men snart kommer jag väl in i det också.

Jag har inte så mycket planer. Jag ska ta det lugnt nu i början, och sen ska jag jobba och börja plugga till studentexamen i höst.

Vad har ni för planer?