Oh no...
Det är väldigt många j-popfans som helt eller delvis går över till k-pop.
Jag har alltid tänkt mig som en evig j-poppare, och varit lite stolt över det. Nästan lite sur på de som "svikit" mig och j-pop också.
Och nu har jag börjat lyssna riktigt mycket på koreanska Jang Geun Suk, speciellt de låtar han sjunger i dramat You're beautiful! (Han har grymt fin röst!) Vet inte om det här är en början till nån slags övergång.
Förhoppningsvis går det över, eller stannar på den här nivån i alla fall.
En riktig karl
Jag hamnade på en tråd i forumet på frida.se som handlade om vilka "krav" man på en kille (pojkvän).
Det jag reagerade mest på var att de flesta skrivit "lång" eller "längre än mig", och vanligt var också "smal men muskulös". Jag har också hört flera av mina vänner, speciellt de som är väldigt långa, säga att de vill ha långa killar.
Så då började jag tänka på vilken enorm press det måste vara för killar. Jag kan absolut tänka mig hur jobbigt det hade varit att vara kort kille. Killar "ska" ju vara långa och lite biffiga, och man ska som kvinna kunna känna sig trygg med killen. Det ska vara en riktigt karl helt enkelt!
Nu har alla olika preferenser, och det är helt okej! Man får gilla långa killar, man får tända på vad det nu än är man tänder på. Bara för att det är vanligt är det inte diskriminerande.
Men vi kan ju se det så här: Om vi kräver att vår kille ska vara lång och muskulös kan vi väl samtidigt inte klaga på att han kräver att vi ska vara smala och ha stora bröst.
I found Johnny Kitagawa!
Idag var vi och handlade lite. Då fick jag syn på den senaste Guinness rekordbok och tänkte att "Idag ska jag hitta Johnny här!"
(Jag har letat flera gånger men alltid gett upp, böckerna är som ni vet ganska tjocka)
Och titta, här är han ju!
Jag fick post!
Idag är jag glad! Jag fick hem Hey!Say!JUMPs singel Magic Power som jag vann i Biancas bloggtävling!
Jag älskar att få hem saker på posten och speciellt om det är nån Johnny's-grej.
Jag funderar på att ha en egen bloggtävling så småningom.
Vad skulle ni vilja vinna i så fall?
Att man inte ens ser hur skivan ser ut pga blixtljusfläcken (eller vad det nu heter) säger väl ganska mycket om mina fotograf-talanger. Nån gång ska jag lära mig att bli bra på att ta kort!
Mitt forna jag
Dag 06 - Min klädstil
Jag tänker inte börja berätta om min klädstil just nu, den är inte så intressant.
Däremot tänkte jag visa lite bilder på mitt forna jag.
Så här såg jag ut under högstadiet (mest i åttan, men lite i sjuan och nian också). Det känns knappt som jag längre, men jag tycker ännu att stilen är skitsnygg!
Det är bäst att ni njuter av min bildbomb nu för det tog ett tag att hitta allt.
Now: Back to fysik!! (jag hatar prov)
xChiaki.blogg.se
Dag 05 - Beskriv bloggen med en mening
Hej jag är en blogg som startades den 18 juli 2009 och var menad att handla om japansk musik och fangirling och speciellt Johnny's och bloggaren som skriver denna blogg har varit mer eller mindre duktig på att uppdatera men hon har varit bra på att göra nya designen och hon har lärt sig väldigt mycket och numera verkar det som om bloggen också håller på att bli mer en åsiktsblogg eftersom bloggaren har väldigt mycket att få ur sig.
/mvh xChiaki.blogg.se (obs! stort C)
Jag undrar lite vad ni tycker om det!? Jag har inte direkt många läsare (tack till er som finns!) men undrar ändå lite varför ni som gör det läser min blogg egentligen?
Jag gissar att några gillar att läsa om t.ex. Johnny's och sånt prat så därför slutar jag absolut inte skriva om det! Sen hoppas jag ju att några gillar att höra om mina tankar och liknande också, ni får jättegärna kommentera och debattera osv!
Jag vill inte skriva så mycket om mitt liv, för det hade varit skittråkigt, men visst dyker det upp lite sånt också.
I slutändan är det ju min blogg och jag skriver vad jag vill (moahaha!!), men det kan ju vara bra att höra vad nån annan tycker också!
Jag är smart, egentligen!
Jag har matteprov imorgon och det är supersvårt.
Ett tag funderade jag på att stanna uppe hela natten och plugga. Nu tänker jag om.
För om jag är stannar uppe hela natten och provet går dåligt så kommer jag att bli superdeppad, typ "jag som var uppe till tre och pluggade, jag är nog bara dum i huvudet".
Om jag däremot går och lägger mig tidigare och låter provet gå som det går så kanske jag istället tänker "det gick dåligt bara för att jag inte pluggade ordentligt. Jag vet ju att jag är smart! Egentligen! Inför nästa prov ska jag satsa på riktigt!".
I verkligheten kommer jag nog att vara deppad och tänka att jag är dum i huvudet ändå men jag får i alla fall mer sömn.
Julkalenderfunderingar
Tidigare år har jag gjort julkalendrar med olika kändisar jag gillar i luckorna.
I år känner jag för att göra något annorlunda.
Så jag kom på den fantastiska idén att göra något som skulle stimulera min självkänsla och kreativitet.
Jag ska göra en utmaningskalender!
Här är några förslag på vad jag tänkte ha i luckorna:
-Räck upp handen och svara på någon fråga på alla lektioner idag
-Kom på tre bra saker med någon person du inte tycker om
-Lär dig något nytt om ett ämne du inte är intresserad av
-Fota något vackert
-Gör ett julkort
-Ge två personer en komplimang (icke utseenderelaterat)
-Skriv en uppsats om något viktigt
-Lär dig något nytt om ett ämne du är intresserad av
-Läs en berättelse på finska och översätt vartenda ord
-Ge någon en kram
Har ni fler förslag på vad jag kan ha i luckorna?
Detta stör jag mig på
Dag 04 - Detta stör jag mig på
Jag är lite rädd för att skriva detta inlägg. Det finns sorgligt nog väldigt mycket jag stör mig på. Det är en egenskap hos mig själv som jag försöker ändra på för att jag ska kunna må bättre. Jag måste helt enkelt bli bättre på att se den ljusa sidan.
Men jag ska försöka skriva utan att bli för pessimistisk.
För att sammanfatta de värsta sakerna så är nog det jag stör mig mest på folk som inte kan se alla som människor.
Folk som bara tänker ur eget perspektiv, skiter i andra, och dessutom inte kan hålla tyst om sina åsikter. Såna som ska dela upp människor i bättre och sämre grupper och inte verkar inse att vi alla är människor som känner glädje och sorg och en massa andra känslor.
Medmänsklighet tycker jag är en av de finaste egenskaper man kan ha. Jag hoppas jag kan bli det i ännu större mån än idag.
Nej, du måste inte vara vacker!
Jag är så trött på utseendehetsen. Och folk försöker få slut på den, men med fel medel.
Om någon berättar att hen är missnöjd med sitt utseende, så får personen genast tips på hur man ska göra för att må bättre.
Oftast är det något i stil med "ställ dig framför spegeln och tänk på det som är fint", "säg till dig själv: jag är skitsnygg, jag är fin som jag är".
Jag tror inte det här funkar. Visst, det kanske ger en bättre självkänsla för stunden. Men för att få slut på den här hetsen måste vi helt enkelt sluta bry oss.
Varför är det så dåligt att tycka att man är ful? Varför får jag inte titta mig i spegeln och säga: "nä, jag är inte fin", utan att folk ska komma med sitt "jooo du är fin som du är".
Jo, för att det är viktigt att vara snygg. Det är det de flesta av oss har lärt oss att tycka. Alla ska vara vackra, annars är man inte riktigt lika lyckad.
Jag tror att man måste börja acceptera fulhet. För jag behöver inte vara snygg.
Hur jag ser ut kommer inte att inverka på ett enda av de mål jag har i mitt liv. Så varför skulle du då behöva vara snygg?
Förändringar!
Jag mådde sådär halvbra och tänkte att en liten förändring kunde få mig gladare. Det fick den.
Designen har jag gjort förut, jag har bara väntat på att få användning för den. Dock måste jag ännu fundera på headern. Jag ska nog byta ut den.
Klicka på F5 (eller cmd+r för er smarta mac-användare) om det ser hemskt ut.
Om det ser hemskt ut fast ni uppdaterat så ber jag om ursäkt. Förhoppningsvis kan ni vänja er.
Jag ska nog börja gå till sängs nu innan mitt dåliga humör kommer tillbaka.
Dag 03
- En sak jag älskar från min garderob
Den här tröjan köpte jag på h&m för ett tag sen. Jag kände då redan att det här är precis en sån modell som jag älskar. Den har (fast man inte ser så bra på bilden) ärmar som man viker upp och med ett litet band man ska fästa i en knapp. Jag tycker jättemycket om såna ärmar. Sen har den en liten v-ringning, som jag passar bra i. Sen gillar jag också det här mönstret på tröjan som gör den lite speciell och ger extra form.
Just nu tycker jag jättemycket om den här tröjan, och jag försöker låta bli att använda den varje dag.
Därför blev jag jätteglad när jag härom dagen var på loppis och hittade en tröja i ungefär samma modell, det var bara färgen, märket och mönstret längst fram som skiljde dem åt.
På tal om något helt annat så är jag i tidningen idag! På bild tillsammans med presidentkandidaten Eva Biaudet. Snart är jag lokal kändis, jag börjar ju synas i tidningar rätt ofta.
Så mycket hat för en liten bild.
Eller nä.. så hatiska ska vi försöka att inte bli.
Johnny har valt att uppdatera Hey!Say!JUMP-sidan och tagit bort lite överflödiga delar (aka Ryutaro).
Många menar att det här är det närmsta ett officiellt uttalande vi kan komma. Andra hoppas fortfarande.
De flesta hoppas på att Ryutaro i alla fall ska få komma tillbaka som junior i framtiden.
Hasegawa Chiaki
Dag 02 - Meningen med mitt bloggnamn
För rätt många år sen, när jag tyckte att allt som hade med Japan att göra var häftigt, kom jag över nån sida på internet där man kunde ta reda på "sitt japanska namn". (Ni vet, man skriver in sitt namn och så kommer det fram ett random japanskt namn, inte svårare än så).
Då fick jag namnet Chiaki i förnamn och Hasegawa i efternamn.
Det här har hängt med, och jag brukar alltid använda det som användarnamn på olika webbsidor (med små variationer), och det har blivit lite som mitt internetalias. Det är därför mitt bloggnamn är xChiaki.
I verkligheten heter jag Heidi Lång (gå nu inte och börja stalka mig, jag är så rädd av mig).
För att lite bevisa att jag heter nåt med Chiaki på de flesta sidor så kommer här en liten liten lista (jag är inte inne på så många sidor). Ni kan ju ta och adda/följa om ni vill.
Här är jag.
Dag 01 - Presentera mig själv
Jag heter Heidi och är 17 (snart 18) år. Jag bor på ett litet ställe i närheten av Vasa (i Finland). Det här brukar göra folk lite förvirrade så här har jag förklarat varför jag kan svenska fast jag bor i Finland. Jag bor tillsammans med min mamma, bror (15) och syster (10).
Jag går i ett litet gymnasium. I Finland har de flesta gymnasier ingen speciell linje. Man får, utöver de obligatoriska kurserna, satsa på vilka ämnen man vill. Själv satsar jag på lite allt möjligt, det är en del matte, fysik, språk, biologi och så försöker jag få in lite av allt det andra också.
Den fritid jag har går till bl.a. en japanska- och en kinesiskakurs. Dessutom spelar jag piano och just nu går jag också i bilskola så det tar en del tid. Den tid som blir över spenderar jag sorgligt nog antingen med läxor eller framför datorn.
Jag älskar musik, och speciellt då Johnny's. Det tar en hel del tid också, eftersom jag alltid vill hålla mig uppdaterad.
Jag är intresserad av väldigt mycket. Nästan allt förutom sport och olika typer av fordon. Jag tycker mycket om olika typer av konst, både att utöva och titta på. Jag älskar språk och kultur. Jag är intresserad av historia, politik och samhällsfrågor. Jag är väldigt sympatisk och vill jobba för mänskligheten. Jag försöker också vara väldigt insatt i jämställdhetsfrågor, feminism och genus.
I framtiden vill jag studera medicin och arbeta som läkare.
Det känns som om det här blev en lite förskönad bild av mig, jag har ju ett par dåliga egenskaper också. Jag orkar bara inte skylta med dem, för då kommer jag till slut att tro att de är allt jag är.
Och så ska jag väl bjuda lite på en bild, så att ni ska känna igen mig ifall ni råkar vandra runt i Vasaområdet och vi stöter på varandra.
En sån där lista...
Jag hittade en lista på en kompis blogg och jag tänkte att "varför inte göra det själv en gång?".
Dessa inlägg kommer nog inte avvika särskilt mycket mina vanliga, bara bra för mig ifall jag har lite bloggtorka.
Se fram emot Dag 01 inom den närmsta framtiden!
Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Meningen med mitt bloggnamn
Dag 03 - En sak jag älskar från min garderob
Dag 04 - Detta stör jag mig på
Dag 05 - Beskriv bloggen med en mening
Dag 06 - Min klädstil
Dag 07 - Min favorit årstid och varför
Dag 09 - Dålig vana
Dag 10 - Det här hade jag på mig idag
Dag 11 - Mitt husdjur
Dag 12 - Låtar jag kan lyssna på om och om igen
Dag 13 - Fem sanningar om mig
Dag 14 - Mina drömmar
Dag 15 - Det här är jag beroende utav
Dag 16 - Vad jag skulle göra om jag vann 1 miljon
Dag 17 - Favvo mat och dessert
Dag 18 - Min dag
Dag 19 - Dröm skoldag
Dag 20 - Vad jag vill göra just nu
Dag 21 - En plats som jag mår bra på
Dag 22 - En bild på mig när jag var liten
Dag 23 - Det jag köpte senast
Dag 24 - Mitt favoritprogram – och varför
Dag 25 - Min favorithögtid
Marius spricht deutsch
und ich bin wirklich froh, weil ich verstehen kann.
(För den som inte kan tyska: Marius pratar tyska och jag är jätteglad för att jag kan förstå)
Inte för att han säger nåt speciellt avancerat men jag älskar hans accent!
Men klicka på bilden nedan och spola till ca 1:10 för att höra.
Kan du tyska?
Är jag sorglig?
Svar: Nej, jag är en underbar människa. Så då är det ju klart att jag trivs med att umgås med mig själv!
(Jag testar mig själv på veckorevyns hemsida, inte särskilt utvecklande eller informativt, men ett litet tidsfördriv ändå)
Jag fick hem Nippon idag.
Alltså albumet som Tsuyoshi Domoto gjort en europeisk version av.
Och när jag tittar närmare på skivan och tar av all plast märker jag att fodralet är sprucket! När jag öppnar skivan så trillar fram och baksidan isär. Inte precis roligt när jag dessutom väntat på skivan ganska länge och den inte var direkt billig. Tråkigt.. Men vad kan man göra?
Har ni råkat ut för detta nån gång?
Dock en bra grej med albumet är att alla låttexter finns översatta till engelska, tyska och franska.
Roligt, eftersom jag mer eller mindre kan förstå alla tre!
Låt människor vara människor
Jag tycker inte att man ska hålla på och påpeka skillnader mellan könen hela tiden. En av mina lärare gjorde det väldigt mycket idag (jag minns inte ens vad vi pratade om) och jag blev lite irriterad.
Det har också gått en finsk teater här i stan ett tag som handlar om skillnader mellan könen. Hur dumt är inte det?
Jag skulle gärna vilja se den (men jag hade väl knappast förstått något..)
Okej, jag vet att det finns vissa skillnader. Det där med könshormoner som gör att vi både ser olika ut, och till en viss del, beter oss olika.
Det är heller inget fel med att vi är olika! Däremot tycker jag att det är fel att så många fler flickor drabbas av ätstörningar, eller "bara" allmän utseendefixering, för att de ända sen de var små uppmuntrats till att vara små prinsessor och klä ut sig, leka med smink och fixa håret.
I skolan på fysik-, kemi- och lång matte-lektionerna (dvs "tänkar"-ämnena) finns det mycket färre flickor än pojkar för att det är pojkar som redan tidigt uppmuntras satsa till mer höguppsatta yrken.
Det är också fel att fler män än kvinnor begår självmord, eller begår fler brott. Kanske för att de från bebisålder uppmuntrats vara tuffa och busiga.
Jag tror absolut att saker som de här inverkar. Och det inverkar oavsett i vilken ålder man är. När man säger att kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat så ger det ju signalerna att "om jag inte är på det här sättet så är jag inte en riktig kvinna/man". Om en kvinna inte rakar benen är hon inte riktigt kvinnlig, och om en man tycker om shopping så är han inte speciellt manlig. Borde inte kvinnlig- och manligheten snarare sitta i vilka kromosomer vi har?
Nej, jag vill inte ha ett samhälle där vi alla är precis likadana. Jag vill att man, istället för att bara visa fram två modeller (kvinnan och mannen), tillåter individuella variationer. Man låter barn vara barn, och olika sorters barn, och så låter man människor vara människor.
I'm a crazy fangirl...
Då och då får min mamma hem en tidning som heter Böckernas klubb. Det är en sån där bokklubb där man får en bok i månaden och så kan man beställa fler eller avbeställa alltihop (vilket mamma alltid brukar göra).
Det finns också några filmer man kan köpa och den senaste tidning var det en bild på Norwegian Wood (som är en film som baserar sig på Haruki Murakamis bok med samma titel) och när jag tittade lite närmare märkte jag: "Är det inte Kenichi Matsuyama!?" Och japp, det var det!
Sen var jag töntigt glad hela kvällen för att en av mina idoler (eller vad man nu ska säga) fanns med i en tidning!
Ungefär som när det nyligen var en A4stor bild på Magnus Betnér i Vasabladet. Jag var i extas!
Man får liksom såna känslor när man brukar fangirla personer som är så långt ifrån en själv. Man börjar fangirla allt man hittar bara för att man liksom måste passa på.
Jag är rätt ful. Och ganska dålig på idrott också.
Jag är riktigt stolt över rubriken! Den sammanfattar så väl det jag vill ha sagt.
De flesta av oss har väl nån gång sagt något om hur fula vi själva är, eller känner oss. Nästan varje gång får man till svar att "Neej du är ju fin!". Varför egentligen?
För om jag säger att jag är dålig på idrott (det är jag!) så bryr sig ingen. Då är det en av de egenskaper jag har som inte är så bra helt enkelt, och jag behöver inte vara bra på idrott för att hela jag ska vara bra. Alla fattar ju att jag antagligen är bra på något annat.
Så varför är det inte likadant med att vara ful?
Då man säger "Nej, du är inte ful, du är fin" så visar man ju att det är något extra dåligt att vara ful, att man inte "får" vara det. Alla "måste" vara snygga för att vara bra (det är ju de signalerna man ger ut, fast man kanske inte menar det).
Jag tycker att man ska få låta sig själv vara ful. Inte klanka ner på sig själv, bara ta bort fokus från utseendet.
Ni vet det där självkänslatipset man ofta läser, att man ska skriva på en lapp något bra om sig själv, typ "Du har fina ögon", för att få bort fokus från att det andra man tycker är fel på sig själv. Jag funderar på att utveckla detta, och skriva en egen lapp där det står "Du är kanske inte så snygg, men du är jävla smart och rätt bra på matte!".
Vad hade det stått på din lapp?
Halloweenfest ikväll!
Om en timme ska jag åka. Så här ser jag ut:
Är jag det minsta läskig? Det tycker jag, jag blir rädd varje gång jag ser mig själv.
(Undrar om jag överlever den här kvällen..)
Förlåt igen för att jag är så super-oaktiv på bloggen...
Jag har spelat för mycket sims.. Det är väldigt beroendeframkallande!
Brukar ni också spela det?
Här är en bild från då Hikaru och Yabu gifte sig.
