Denna drabble skrev jag för drygt ett år sen. Jag råkade hitta den idag, och jag gillar den faktiskt väldigt mycket, så jag delar den här!

Jag tänkte ta mig tid att svara på en kommentar som jag fick för ett ganska bra tag sen nu.

Och... Försöker jag se ut som en asiat? Ja, kanske. Men vad är det för fel med det?

Varför? Antagligen för att den mesta musik och polulärkultur jag följer är just japansk och därför är det naturligt att de flesta "stilförebilder" jag har är japanska/asiatiska. För övrigt tycker jag att min stil på sistone har blivit mindre och mindre asiatisk och mer "den här klänningen köpte jag för 1€ på loppis"-aktig. Men det är ju roligt att du säger att det inte är likt, men ändå tycker att jag "försöker se ut som en asiat".

Jag tror det är rätt vanligt för bloggare, även för de som inte är så stora (som jag då), att få den här typen av kommentarer. Men jag förstår inte poängen. Vad ska jag göra med informationen? Ska jag ändra på mig? Blir personen lycklig då? Nä, poängen är väl bara att trycka ner. Tyvärr lyckades personen ovan inte riktigt bra.

Jag gjorde nyss en liten lista på alla Kanjani8's singlar, album och dvd'er som jag inte har (eller har köpt. De två nyaste singlarna är på väg!) och räknade ut vad det kommer att kosta att köpa alla. För jag ska helt enkelt ha hela samlingen! (Fast jag köper ju inte alla på en gång, det hade varit lite väl..)

Från äldst till nyast:

-Naniwa Iroha Bushi 9,52€

-Kansha ni Eight 19,06€

-Osaka Rainy Blues 9,52€

-Excite!! 36,20€

-Sukiyanen, Osaka... 9,52€

-Spirits!! 40,97€

-FTO 28,58€

-Osaka Obachan Rock... 9,52€

-Heat up! 45,73€

-Zukkoke Otokomichi 9,52€

-KJ2 Zukkoke Daidasso 30,49€

-It's my soul 9,52€

-47 55,26€

-Wahaha 9,52€

-Musekinin Hero 9,52€

-Tour 2009 Puzzle 8 show 61,92€

En dag kommer min samling vara komplett!

Jag ritade denna igår, och gjorde den klar idag. Det var faktiskt riktigt roligt att rita. Jag har inte gjort det på länge, känns det som!

Jag är faktiskt riktigt nöjd, med tanke på att jag ritade av helt på fri hand.

Här är bilden jag ritade av. Sen la jag till ett citat som han själv sagt. Det hittare jag här.

Nu har jag gjort fem stycken amigurumis. Alla eito rangers. Nu är det bara svart och gul som saknas. Jag tror jag skippar rosa faktiskt (förlåt!!).

Kan ni se likheterna?

Jag sitter och lyssnar på NYC's nya låt Haina! Vad tycker ni om den?

Jag gillar den faktiskt! "Vad är det här!?" tänkte jag först, det lät lite töntigt. Men jag älskar ju töntmusik!

Lyssna här medan den ännu finns kvar.

Jag laddade ner singeln och nu lyssnar jag om och om igen på alla låtar.

Det med att ladda ner låtar är något man skulle kunna diskutera i evigheter.

Jag har ett ganska fläckfritt samvete känner jag. Visst laddar jag ner mycket, väldigt mycket faktiskt! Jag använder inte Spotify eller iTunes ens, som de flesta gör, jag laddar ner istället. Däremot köper jag faktiskt det mesta (men jag laddar ner det och lyssnar oftast på de nedladdade versionerna, för jag vill inte slita på den köpta skivan alls), inte allt men det mesta. Många låtar köper jag flera gånger (först på nån singel, sen på ett album och kanske också på en konsertdvd). Jag stöder Johnny's genom att köpa i princip allt av tre grupper, och ibland lite till. Jag känner att jag liksom har betalat för att få ladda ner någon Arashi låt där och nån NewS låt där, utan att behöva köpa hela skivor.

Män gråter inte, det sjunger Kanjani8 om i låter Monjai Beat. En låt jag alltid tyckt om, men sen såg jag en översättning.

Nu är det ju inte så farligt, tänker ni kanske, och jag också. För nej, det är ju inte som om de rättfärdigar våld, vapnehandel eller pedofili (vilket kanske inte kan sägas om alla Johnny'sgrupper?). Men det är ändå en viktig princip för mig, och jag vill inte att grupp som många ser upp till ytterligare ska spä på fördomarna och stereotyperna.

Jag har försökt rättfärdiga det. Det är inte Kanjani8 som har skrivit låten (såvitt jag läste rätt) och knappast skulle de ha makt att säga nej till att framföra den. Texten kunde tolkas på ett mer humoristiskt sätt, tror jag, budskapet i låten är knappast att män ska sluta gråta för att det är omanligt att gråta. Fast det är inte så lätt att tolka översättningar.

Sen är Kanjani8 heller inte den mest könsstereotypa gruppen, det förekommer kjolar, nagellack och pandakostymer på deras konserter, så jag kan inte riktigt klaga på dem.

Men ändå känner jag att när jag tycker att något är fel så borde jag göra något åt det. Fast vad kan jag göra? Om jag hade skickat ett engelskt mail till JE, hade någon ens läst det? Hade någon brytt sig det minsta?

Så här underbart ser vädret ut just nu.

Jag tror faktiskt jag ska gå och ta en promenad. Det är bäst att passa på och vara ute nu, innan de gulsvart-randiga insekternas säsongen börjar.

På twitter var det någon Kanjani8-twittrare som jag följer som tipsade om Own a colour. Det går ut på att man "köper" en färg på hemsidan, och pengarna går till unicef.

Detta har med Kanjani8 att göra eftersom ju alla de medlemmarna har en egen färg, så om man ville kunde man ju välja sin favoritmedlems färg och köpa den. Jag tänkte göra det, men det fanns inget betalningssätt som passade mig.

Men du kan ju klicka på bilden nedan (eller länken ovan) om du vill köpa en färg. Antingen din favoritmedlems färg eller bara vilken färg som helst du tycker om. Det är inte speciellt dyrt (man kan välja ganska fritt själv och det billigaste är 1 pund ≈ drygt 10kr).

Idag köpte jag Sante hårfärg, som är en örthårfärg.

Det innehåller bara naturliga ämnen, typ bark och henna och sånt. Jag ville testa på det, just för att det skulle vara skonsammare för håret, och också för naturen.

Jag testade det alltså idag, men jag blev faktiskt besviken. Det var väldigt svårt att få in färgen i håret eftersom det blev "torrt" och fullt med klumpar. Och det syns ingen skillnad alls på mitt hår.

Jag vet inte om det var jag som gjorde något fel, eller om det bara inte fungerade så bra på mitt hår.

Det känns väldigt synd, för jag skulle gärna ha velat att det hade fungerat...

Idag gjorde jag min första (lyckade) amigurumi.

Jag kan inte med att följa mönster och sånt (speciellt amigurumimönster, man måste liksom både förstå en massa förkortningar och räkna och hålla reda på en massa), så jag improviserade. Jag hade gjort en likadan, men blå (alltså Yasu's färg) tidigare, men den blev inte så bra. Den här blev mycket bättre, lite söt till och med!

Denna är alltså grön, som är Tadayoshi Ohkura. I framtiden ska jag göra alla färger (alltså alla Kanjani8-medlemmar).

Jag kom plötsligt till insikt om hur viktigt det är för mig att ha något som är mitt eget. I det här fallet är det fangirlingen.

Jag kan drömma om att ha någon att dela det med, någon att titta på konsertdvd'er tillsammans med, eller smsa direkt jag får höra nån nyhet. Men ändå, det är härligt att jag får ha det för mig själv! Tänk vad skönt att jag slipper prata om Kanjani8 på dagarna i skolan (så länge jag inte själv vill), jag slipper tävla med någon om hur många skivor jag har, jag slipper känna mig ute då någon annan börjar prata om senaste Janibenavsnittet som jag inte sett. Jag behöver inte bevisa något överhuvudtaget.

Det går helt på mina villkor. Jag vet att det är jag som vill titta på en konsertdvd nu idag. Jag gör det inte för att jag borde, för att visa någon annan vilket bra fan jag är. Jag gör allt för min egen skull, för att jag älskar det. Och jag kan bilda mig helt egna uppfattningar om allt utan att behöva diskutera det med någon annan.

Det är något jag är väldigt dålig på, det där att bilda mig egna uppfattningar. Jag är väldigt lättpåverkad. Om nån (speciellt när det är någon jag tycker om eller ser upp till) säger att en låt är bra, då tänker jag att ja, det stämmer väl. Om nån säger att ett visst klädesplagg är fult kan jag också börja tycka det. Oftast sker det omedvetet (jag kan komma på det efteråt, att "vänta, varför tycker jag så här? För att nån annan sa det eller för att det är min egen åsikt?"), och det handlar nog inte om att jag försöker passa in. I alla fall inte medvetet.

Men genom att vara ensam i min fandom så slipper jag det här! Det är ett område där det handlar om mig, och om vad jag tycker, utan att andra ska komma in och ha åsikter som påverkar mig. Och det behöver jag.

Edit: Nu menar jag inte att jag inte vill diskutera Kanjani8 (som jag främst tänkte på i det här inlägget) eller annat som rör fandom. Tvärtom, jag tycker det är jätteintressant! Det är ju bl.a. därför jag har den här bloggen.

Men jag vill uppleva det på egen hand först, och bilda mig en uppfattning, och sedan prata om det. Och jag vill göra det för att jag vill, och inte för att jag känner mig pressad att göra något.

Jag tog verkligen i på gymet idag. Det känns verkligen härligt efteråt, men jag kommer att hata mig lite imorgon när jag knappt kan sätta mig upp ur sängen...

Ikväll ska jag och se musikalen RENT. Det blir säkert jättebra!

(vadå smutsig spegel?)

Jag har slitit som ett djur de senaste två dagarna. Jag har skrivit ner Tadayoshi Ohkuras låt Mamoritai till noter och skrivit in det i datorn.

Det är ingen melodi, bara "komp", så meningen är ju att någon ska sjunga till.

Om nån är intresserad så finns det här.

(bild)

Jag håller just nu på att läsa Murakami Harukis Norwegian Wood. Jag gillar den verkligen! Inte bara för att jag är en wapanese-person som har en tendens att gilla allt japanskt, den är faktiskt bra på riktigt!

Jag vill självklart också se filmen! Kenichi Matsuyama spelar i den, och jag har längtat efter att se den sen jag hörde om den första gången. Och nu då jag har läst boken måste jag ju se filmen!

Jag hittade en ganska billig version på cdon men där fanns det tydligen bara finsk text. På svenska versionen av cdon fanns den, men jag vet inte om det funkar att beställa därifrån.

(google-bild)

Istället för att läsa till prov har jag spenderat timmar (?) på att försöka lära mig fiolstämman till Mamoritai (Ohkura Tadayoshi). Det gick väl sådär. Eller ändå rätt okej, med tanke på att jag liksom aldrig spelat fiol i hela mitt liv.

Jag skulle kunna ta fiollektioner bara för att kunna spela den där stämman, för att sen spela tillsammans med någon på piano och nån som sjunger.

Men med tanke på att jag är den enda inom mååånga kilometers radie som över huvudtaget känner till Ohkura, och den här sången, så verkar det som en rätt omöjlig dröm.

Här är den. Det är en underbar låt! Tyvärr en liveversion (så allt hörs inte lika klart) men det var allt jag kunde hitta.

Jag lyssnade på 365 nichi kazoku (Kanjani8) igår. Det var lite konstigt. För det är ju mother's day idag.

Men det är en underbar sång ändå.

Nyligen har både Fazer och Marabou kommit med en nyhet!

Båda har gjort en chokladsort med jordgubb! I Fazers fall är det både jordgubb och vanilj, medan Marabou bara är jordgubb.

Jag älskar jordgubbar, och jag älskar choklad, och jag älskar dem tillsammans, så självklart var jag tvungen att testa båda och jämföra lite.

Jag tycker i allmänhet bättre om Fazer-choklad och detta var inget undantag. Fazer-chokladen i sig är godare!

Däremot gillar jag Marabous jordgubbssmak bättre.

Så i slutändan är dom väl lika goda!

(bilderna är stulna från google, ifall det är någons privata bild: Förlåt!)

Fick betyg i min engelskakurs som jag tentat (i ett halvår nu, idag blev jag klar!). Det gick verkligen dåligt. Jag tycker att mina uppgifter har gått rätt bra, så antagligen var det provet som gick jättedåligt då och sänkte allt.

Jag gör mitt bästa nu för att inte tänka på det alls, och fokuserar på de kurser jag går nu istället. Om det inte går bra i dem så vet jag inte vad jag gör.

Vi fick vårt schema för nästa år idag också. Det känns lite helvetiskt men ändå roligt. Jag börjar få tillbaka lite av min "pluggenergi" (vilket känns väldigt ovanligt i maj, när alla vanligtvis är helt slut).

Jag läste ett inlägg på Lady Dahmers blogg som handlade om att en annan mamma inte hade gjort något för att hjälpa LDs barn som hade skadat sig. Inlägget fick otroliga mängder kommentarer där denna mamma beskrevs som en empatilös, elak människa, som likgiltigt stod och tittade på ett gråtande barn utan att bry sig det minsta.

Jag kan förstå ilskan, men det skrämmer mig också lite.

Jag är en sån människa som har otroligt svårt för att handla i såna situationer. Om jag ser någon som är skadad, ledsen eller behöver hjälp så vet jag inte vad jag ska göra, och det slutar med att jag nog bara står där och ser likgiltig ut. Kanske ses jag som ond och empatilös, men det vet jag ju att jag inte är!

I såna situationer brukar jag känna med den drabbade personen så mycket att det gör ont i mig. Jag har bara ingen aning om vad jag ska göra! En liten röst kan säga till mig att det bara är att gå fram och fråga om personen behöver hjälp, men just då går det liksom bara inte fram. Tanken känns så väldigt främmande.

Och det är ju en fruktansvärd egenskap som jag gärna vill bli av med. För i en situation när det faktiskt händer något allvarligt så spelar det ju ingen roll hur ont det gör i mig, om jag inte kan göra något för att hjälpa till. Om jag är den enda på plats kan det ju gå riktigt illa. Så självklart ska den här egenskapen inte hyllas och uppmuntras, men jag vill inte heller bli kallad empatilös och elak. Det skrämmer mig att människor dömer ut andra så fort.

Hur brukar du reagera i situationer där du borde hjälpa till?

Jag är ännu ledsen över att Ryutaro tvingades lämna Hey!Say!JUMP. Men samtidigt kan jag faktiskt känna att det var rätt.

De flesta fans tyckte antagligen att det var orättvist, och "han rökte ju bara", och så reagerade ju jag också. Om det hade gällt någon av mina absoluta favoritmedlemmar hade jag varit förkrossad.

Idealen som finns idag är väldigt skeva, tycker jag. De flesta dricker (trots att de är minderåriga), det är helt enkelt så normaliserat.

Därför är det skönt att Johnny inte låter sina idoler syssla med såna saker när de är minderåriga. De är ju personer som folk ser upp till, och då tycker jag att det är bra att de försöker upprätthålla ett mer sunt ideal (i alla fall när det gäller saker som just rökning och alkohol).

Nu låter det kanske som om jag sitter och lovsjunger Johnny, men så är det inte. Det finns mycket inom Johnny & Associates som jag inte gillar. Och, om jag får vara fördomsfull, så tror jag att Johnny snarare har den här policyn för att på något sätt tjäna på det personligen, snarare än för att försöka bidra till sundare ideal i samhället. Men något görs ju alla fall.

Sen kanske det låter lite som om jag tycker att Ryutaro borde skylla sig själv, eller beskyller honom för något, men så är det inte heller. Jag vet inte om jag tycker att permanent avstäning är rätt straff, det handlar trots allt om en ung persons misstag.

Vad tycker ni om det här?

Jag gjorde makisushi idag! Första gången jag gjorde det helt ensam. Resultatet blev väl... okej. För att ha gjort det så få gånger i alla fall. Och sen har jag ingen matta att rulla dem i, det måste jag inskaffa nån gång...

Jag har inget liv. Jag började plugga fysik (jag vet inte hur många timmar jag spenderat på det nu), och sen tog jag en paus för att scrolla bakåt i mitt bloggarkiv. Och vilken bra blogg jag har, jag kan sitta och skratta åt mina egna inlägg eller bara tänka "God, så smart jag är!". Fast jag är väl den enda som tycker det.

Hur som helst så hittade jag ett inlägg där jag listat en massa fangirltester man kan göra. (Ni hittar det här).

Jag gjorde ett av testen. Ibland brukar man ju, medvetet eller omedvetet, klicka på de alternativ som gör att man får det reslutat man vill, men det gjorde jag inte denna gång. Jag svarade precis som jag kände.

Jag är hemma igen (jag kom hem igår). Och jag började titta på ett nytt drama! Eller egentligen ett gammalt drama, det är från 2010. Och ändå minns jag precis när det var nytt. Jag ville se det redan då men det fanns inte subs. Det finns det knappt nu heller, bara till de första avsnitten.

Det är GM Odore Doctor. Ohkura Tadayoshi är med, och dramat utspelar sig på ett sjukhus. Så mycket mer vet jag inte ännu.

Bild stulen från google.

Min hjärna är lite ur balans, det kanske märks..?