Hjältar (or not)
Ni vet i dagis, när nån tar din leksaksbil. Du blir såklart arg, så du börjar skrika och försöker ta tillbaka den med våld.
När man blir äldre lär man sig att det inte funkar så bra. Det går bättre att nöja sig med något annat, eller så pratar man lugnt och sansat igenom saken, kompromissar, och kommer fram till att man kan dela.
När det gäller stridigheter mellan länder är människohjärnan ännu på dagisnivå. Nån har tagit ditt landområde, du blir arg, samlar ihop en armé och försöker mörda så många ”fiender” som möjligt tills de ger upp och ger dig landområdet tillbaka. Dessutom vill du ju ge igen lite så på samma gång tar du lite extra av ”fiendens” mark. Väldigt moget. Det enda som utvecklats under åren är redskapen man använder för själva mördandet.
Och det värsta är att de som är med i armén (mördarna), speciellt om de är där av egen vilja, framställs som hjältar. För visst är man ju väldigt modig när man väljer det som yrke att åka till andra länder och skjuta folk.
Fast om ett land anfaller ett annat land och det landet som blir anfallet måste försvara sig, borde inte deras armé bli hyllade som hjältar om de lyckas försvara landet mot angreppet?
Jag menar inte att krig på något sätt är acceptabelt, men ibland har de inte något annat alternativ om ett annat land anfaller, så vad ska de göra?
Jag tycker att man på sätt och vis är en hjälte om man åker till ett land som är i krig och hjälper dem att försvara sig, i alla fall om det land som anfaller vägrar gå med på att lösa det på ett fredligt sätt.
