Jag tycker inte att man ska hålla på och påpeka skillnader mellan könen hela tiden. En av mina lärare gjorde det väldigt mycket idag (jag minns inte ens vad vi pratade om) och jag blev lite irriterad.
Det har också gått en finsk teater här i stan ett tag som handlar om skillnader mellan könen. Hur dumt är inte det?
Jag skulle gärna vilja se den (men jag hade väl knappast förstått något..)
Okej, jag vet att det finns vissa skillnader. Det där med könshormoner som gör att vi både ser olika ut, och till en viss del, beter oss olika.
Det är heller inget fel med att vi är olika! Däremot tycker jag att det är fel att så många fler flickor drabbas av ätstörningar, eller "bara" allmän utseendefixering, för att de ända sen de var små uppmuntrats till att vara små prinsessor och klä ut sig, leka med smink och fixa håret.
I skolan på fysik-, kemi- och lång matte-lektionerna (dvs "tänkar"-ämnena) finns det mycket färre flickor än pojkar för att det är pojkar som redan tidigt uppmuntras satsa till mer höguppsatta yrken.
Det är också fel att fler män än kvinnor begår självmord, eller begår fler brott. Kanske för att de från bebisålder uppmuntrats vara tuffa och busiga.
Jag tror absolut att saker som de här inverkar. Och det inverkar oavsett i vilken ålder man är. När man säger att kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat så ger det ju signalerna att "om jag inte är på det här sättet så är jag inte en riktig kvinna/man". Om en kvinna inte rakar benen är hon inte riktigt kvinnlig, och om en man tycker om shopping så är han inte speciellt manlig. Borde inte kvinnlig- och manligheten snarare sitta i vilka kromosomer vi har?
Nej, jag vill inte ha ett samhälle där vi alla är precis likadana. Jag vill att man, istället för att bara visa fram två modeller (kvinnan och mannen), tillåter individuella variationer. Man låter barn vara barn, och olika sorters barn, och så låter man människor vara människor.