Jag la in nästan allt på mitt sparkonto med en gång (så att jag får mer ränta).

 

 

Mina sparpengar förblir oftast sparpengar. Det ska liksom vara nåt riktigt speciellt för att jag ska använda dem. Och jag lägger gärna in lite i överkant också. T.ex. la jag idag in lite mer av min lön på sparkontot än jag hade tänkt från början.

Fast jag är likadan när jag shoppar. Jag köper ibland lite mer än jag tänkt, bara sådär spontant. Jag kan ångra mig ibland, för så blir det ju när man impulsshoppar, men oftast brukar det ordna sig ändå. Huvudsaken är väl ändå att sparandet och slösandet är någorlunda i balans.

 

 

Idag ska jag på African Culture Festival. Det blir säkert jätteintressant och roligt! 

 

Och jag är så glad att jag får ha på mig vad jag vill nu då det är helg (och jag inte jobbar), så jag kör med hatt, högklackat, klänning, halsband med trädjur på, röd handväska... Det är så roligt att klä sig ibland! 

 

Nu kan man titta på ER pv'n.

 Det finns två versioner, en catalog version och en lipsynch version.

 

Catalog version visar mer av själva dräkterna och liknande.

 

 

Lipsynch version är som en "vanlig" pv, där de sjunger och dansar.

 

 

Titta på dem här.

 

 

Jag hoppas så att jag snart får hem singeln! 

 

 

 

Det är min namnsdag på fredag, så igår fick jag en liten namnsdagspresent i förskott.
Det var min syster och kusin som hade hittat detta på loppis och tänkt på mig.

 

 

 

Ett High School Musical Sticker Album! Och det finns färdigt bilder i, men också flera tomma sidor (så att jag kan köpa fler stickers och klistra in).

 

Jaa... Vad ska man säga?

Så glad jag blev när jag insåg att Eito Ranger-låten är med på Kanjani8's nya singel (som heter ER och släpps 25.7, imorgon). Jag har längtat efter att få höra den studioinspelad. Det är en härlig låt, väldigt Kanjani8'ish, och texten är underbar.

 

Lyssna på en del här: (inte den inspelade versionen)

 

Jag har fortfarande knappt fattat att det släpps en Eito Ranger movie den 28.7. Den kommer att utspela sig i framtiden, 2035 om jag inte minns fel, då terrorister terroriserar (terrorister brukar göra det) världen. Det är upp till Eito Ranger att stoppa terrorismen och rädda världen.

Det hade nästan kunnat vara en vanlig film, men så tittar man på Eito Ranger och ser att de har färgglada overaller och sjunger Eito Ranger sången. Det känns lite som en parodi på all världens actionfilmer, och jag vet att jag kommer att älska det. 

Åh, om den hade visats på bio här; jag hade gått på varenda föreställning, och suttit och fangirlat som en tönt där i salongen. Kanske lika bra att det inte visas här.

Just nu har jag en hel hög batman-filmer. Jag fick dem lånade av min bror igår, då jag blev så sugen på att titta på dem nu när det är aktuellt med den nya filmen. (Som jag måste se, snart!)

Jag tycker mycket om 90-talsfilmerna, jag har faktiskt gillat dem mer än de här nyaste. Men det är visst lite underligt att jag, som egentligen inte alls gillar action, gillar Batman..!

 

 

 

 

Jag hittade precis den här videon. Det är en man som berättar lite om hur det är att vara gay i Japan. Väldigt sevärt! 

Det är väldigt intressant att titta på Japan när det gäller just HBTQ. Å ena sidan finns det yaoi, yuri, shounen ai m.m., å andra sidan är det otroligt tabu och få vågar "komma ut" som t.ex. gay. Homosexualitet ses ofta som ett slags skämt (vilket också tas upp i videon), och det att ett homosexuellt par skulle kunna vara tillsammans seriöst på samma sätt som ett heterosexuellt par existerar inte i mångas världsbild.

Idag var jag på loppis och då hittade jag en jordglob! Jag har letat efter en ett bra tag, och den här var inte så dyr. Dessutom gillar jag att den är lite gammaldags, och att det finns en lampa inuti!

Problemet är bara att den inte riktigt passar i min "inredning"...

 

Idag är det precis tre år sedan jag startade den här bloggen. Före det hade jag i och för sig många andra bloggar, både på blogg.se och andra portaler, men här stannade jag kvar!

 

Bloggen har aldrig växt sig speciellt stor (det får man väl räkna med när man skriver om "Johnny's" på svenska), men jag har lärt känna många nya människor via bloggen, och upplevt nya saker. Det är roligt också att titta bakåt i arkivet och se hur jag har förändrats rätt mycket som människa. 

 

Dagen till ära ska jag bjuda på "mitt första inlägg". Vissa saker har ju nog förändrats! 

 

Jag var på marknad för några dagar sen. Då råkade jag, alldeles otippat, hitta en ny väska. Det var egentligen mamma som skulle ha en ny handväska, så vi tittade på väskor, och då plötsligt råkar jag få syn på den här.

 

 

Jättesöt! Alldeles perfekt att ha skolböcker i (jag tror den håller ganska bra också) och inte alltför dyr.

 

De bästa köpen brukar ofta vara de där sakerna som man inte alls har letat efter. I alla fall för mig!

Det finns så många dramer som går just nu som jag verkligen vill/borde se! Det är massor av både Kanjani8- och Hey!Say!JUMP- (och också, om jag inte minns fel, någon Sexy Zone-) medlemmar som är med i nåt intressant drama just nu. 

 

Men jag är lat. Jag orkar inte se ett drama och sen vänta i hundra år på att nästa avsnitt ska sändas, och laddas upp, och subbas. Om jag istället väntar typ ett år så kommer jag att ha allt serverat så att det bara är att se hela dramat på en gång.

 

När jag jobbar kan jag inte riktigt använda kjol eller klänning. Mest för att det inte passar ihop med skjortan jag har, och så är det ju nog mer praktiskt med jeans.

Men åh vad jag saknar att ha kjol! Det känns mycket mer "jag" just nu. Så nu när det är helg passar jag på! 

 

 

Jag fick Sims3 - Pets att låna av min kusin! Så nu ska jag installera det och (kanske) spela. Det blir jätteroligt. Jag älskar sims, och särskilt när det är nya saker! 

 

Efter jobbet är jag så trött att jag inte har nån ork till nånting. Inte ens till fangirling.
Fast jag saknar det (även om jag bara varit halvborta i två dagar), jag vill fangirla mera!! 

 

Jag tror jag ska leta fram nån ny, lång, fanfic att läsa. 

 

Förlåt, skittråkigt inlägg det här. Länka gärna fanfictips! Vad som helst med Kanjani8 eller Hey!Say!JUMP, på någorlunda korrekt engelska, går bra. 

Imorgon börjar jag jobba! Jag ska jobba inom hemservice, fram till 8.8. Jag är lite nervös.

För att få upp mitt självförtroende lite så ska jag titta på en konsertdvd! (Det funkar för det mesta!)

 

Den här gången blir det Hey!Say!JUMP summary 2011.

 

Igår när jag tvättade håret blev det alldeles underbart mjukt. Därför tänkte jag ta och redogöra för hur jag gjorde, så att kanske någon annan också får uppleva samma sak.

 

(Det känns bättre än det ser ut på bilden, okej?)

 

Jag tvättade håret med bikarbonat (och avslutade med äppelcidervinäger) eftersom mitt tvättbalsam var slut. Jag tror inte det är relevant dock...

 

Sen bestämde jag mig för att göra en mini-smt. Jag tog en klick honung, en klick aloe vera-gel och två klickar vårdande balsam i handen, blandade, och la det i längderna, längst ner.

Sen stod jag en ganska lång stund och försökte "gnugga" in det i håret (vi pratar inte våldsamt nu, utan väldigt försiktigt), och jag försöka reda ut håret med fingrarna för att få in det överallt, mellan varje hårtest. Det här gjorde jag i kanske fem minuter, och sen lät jag det vara i ungefär lika lång tid utan att röra det. Efter det var håret jättemjukt. Jag vet inte, men jag tror det beror på att jag tog så lång tid på mig att få in det (och självklart också smt'n, men jag brukar inte märka såå stor skillnad som jag gjorde nu).

 

Testa gärna och säg om ni fick samma resultat! Det här kan man ju också göra även om man vanligtvis tvättar sitt hår på det "vanliga" sättet, och inte med balsammetoden eller liknande.

Jag tittar just nu på dramat Yasuko to Kenji för andra gången. (Det är ett jättebra drama, se det! Jag menar det!)

 

Ett av avsnitten slutar med den här scenen. 

 

 

 

Alltså, man ser ju olikheterna, men visst kan man se likheterna också?

 

 

 

 

När jag förlorar tron på mänskligheten så lyssnar jag ibland på Sekai ga hitotsu ni naru made (med Ya-ya-yah). 

Det är en väldigt stark låt. Jag önskar att alla kunde ta till sig det låten vill säga. Det är ju så simpelt egentligen, men ändå verkar det vara så svårt för vissa.

 

 

Idag åker jag iväg till Helsingfors!

Vi ska vara där i två dagar (kommer hem på fredag kväll), så ni vet varför jag inte uppdaterar.

 

Under tiden kan ni gärna läsa igenom inlägget här under. Det är ett viktigt inlägg för mig, och jag blir glad om jag får höra era tankar.

 

Jag skulle fota hur fint väder det var, men så gick solen i moln.. Oh well...

 

 

De senaste dagarna har jag haft en "Sexy Zone-period", då jag har lyssnat extra mycket på dem.
Det har fått mig att, igen, tänka på problematiken med deras namn.

 

När Sexy Zone skulle debutera var det många, antagligen de flesta, som inte gillade deras namn. Att en grupp, med en 11-årig medlem, skulle heta Sexy Zone, och vars medlemmar dessutom handplockades för att påminna om "Michael Jackson's sexiness", är helt enkelt bara opassande. Det tycker de allra flesta.

 

Det är faktiskt bara att ta en titt i vilken Myojo-tidning som helst (vi pratar oskyldiga poptidningar, som vem som helst kan köpa), så kan man se, ofta minderåriga, idoler ligga halvnakna nånstans med förförisk blick. Ser man på vilken live-dvd som helst finns det massor av sexiga danser och rörelser, och scenkläderna kan anspela rätt mycket på sex.

 

Låt mig visa en bild som exempel, för att förtydliga:

 

 

Det här finns inom alla kulturer, inte bara i Japan. Skillnaden är kanske att Johnny's-idolerna inte bara är sexiga och heta. De är också gulliga, roliga, spännande, duktiga. De tar på sig så många roller att den sexiga bara är en av dem. Samma idol som är känd som "väldigt sexig" kan också gå upp på scen i en grodkostym, "tjejkläder" och peruk, uniform, eller bara som en vanlig 20-årig kille. Det gör det förstås ännu svårare att märka av sexualiseringen, och sexualiseringen känns också mer rättfärdigad när det inte bara är sexualisering utan också rena motsatser.

 

Kanske är jag dubbelmoralisk. För jag köper de här tidningarna. Jag laddar ner scans. Jag ser på konserterna. Och jag gillar det. Och på det sättet bidrar jag bara till att den här försäljningen ökar, och att det blir mer och mer okej.

För den här sexualiseringen är redan okej. Jag märkte inte det här överhuvudtaget för bara något år sedan, och det är skrämmande. Det är så normalt att vi inte reagerar överhuvudtaget. 

 

Det finns inte mycket jag kan göra åt det. Jag kan skicka iväg en massa arga mail, jag kan till och med klampa in på Johnny's kontor och be om en förändring, men det kommer knappast att leda till något överhuvudtaget. Det enda som kanske hade hjälpt, om vi var många som gjorde det, är en bojkott. Men det vill jag inte. Jag vill köpa Sexy Zone's nya konsertdvd, jag vill köpa tidningar, jag vill fortsätta titta på halvnakna bilder.

 

Jag kan fortsätta lyssna på Sexy Zone, jag kan titta på bilder i tidningar, jag kan njuta av uppträdanden, och jag kan tycka att det är bra; så länge jag också är medveten om att sexualiseringen finns där och att den inte är okej.

Just nu sitter jag med en massa kokosolja i håret och ska försöka plugga lite.
Jag bestämde mig, från och med i måndags, att jag ska plugga en timme om dagen. Det är alltså tredje dagen nu, och jag kan kanske klara det!

 

 

Jag kom på ett "nytt" system (nytt och nytt, det är nytt för mig! Ni behöver inte credtita mig när ni sprider idén vidare). Jag har en sån där nedräkningsgrej på telefonen på en kvart i taget. När det gått en kvart tar jag antingen en paus, eller så fortsätter jag bara med en kvart till. Jag ska alltså ha fyra kvarter per dag för att det ska bli en timme. 

På det här sättet känns tiden inte riktigt lika lång, för jag vet hela tiden telefonen ringer att nu har jag klarat av ännu en fjärdedel av tiden, och jag kan dessutom ta paus om jag vill.

Jag vet inte hur det här systemet hade funkat i ämnen som matte eller fysik, där det är uppgifter. Då kanske ett kapitel, sen paus, funkar bättre? Men i läsämnen funkar nog det här systemet bättre. Man hinner ändå läsa en hel del på 15 minuter. 

 

Fast sånt här är förstås olika för alla. Så därför undrar jag, har ni några knep eller "system" som ni använder er av när ni pluggar?

 

Fin bild, jag vet.

Idag har jag fått uträttat en del. Jag har sett den där High School Musical 2 filmen som jag pratade om tidigare, jag har spelat sims, jag har pluggat en hel timme (jag har det som mål nu, plugga en timme om dagen på vardagar) och tagit en promenad. 
Det låter kanske som lite, och som lätta saker, men för mig är det här rätt bra gjort.

Nu är jag inte direkt stressad idag heller, men det känns bra att ha avklarat de saker man har planerat att göra, även om det inte är tråkiga/jättejobbiga saker.

 

När jag blir stressad är det inte bara högen med jobb som stressar mig, utan även allt det där roliga som jag vill göra. Saker som att spela sims, se klart ett drama eller en film, pre-ordra den där nya singeln, eller vad som helst, blir jättejobbiga att ta itu med. Det brukar sluta med att jag sitter framför datorn och slösurfar, och inte gör nånting vettigt, och det får mig att må dåligt.

Man kan ju tycka att om man ändå har gett upp det där viktiga man borde göra så borde man i alla fall göra något lätt och roligt för att få upp kul-nivån lite, för att sen kunna ta itu med det andra sen. Men nej.

 

Hur är det för er?

Idag läste jag en fanfic. Det var en Hey!Say!JUMP-fanfic, pairingen var Hikanoo och Inoobu, nåt sånt (jag som vanligen inte klarar av Inoobu! XD), ratingen var pg-13 till pg-15, har jag för mig. Här är den.

Utan att avslöja för mycket så handlar det om att Inoo är kär i Yabu, och Hikaru är kär i Inoo. På nåt sätt blir Inoo och Hikaru tillsammans, för Inoo klarar inte av att stå emot och säga att han inte är kär i Hikaru (fast så småningom börjar han på nåt sätt älska och bry sig om Hikaru också). Hikaru är snäll i början, men blir så småningom mer våldsam, och det är faktiskt riktigt läskigt. Nu avslöjade jag redan för mycket. 

 

Ja, det kanske inte låter bra, men det är den! Jag har inte hittat så många JUMP-fanfics som jag har gillat sådär jättemycket, men den här är faktiskt bra. Det är Mexony, en author jag gillar annars också (fast den här ficen är extra bra) som har skrivit den.

 

Nu är det ett kapitel kvar, och jag har suttit och vänta hela dan på att det ska postas. Jag har verkligen inget liv, det är bevisat nu. Hela dagen har jag, med väldigt jämna mellanrum, klickat på updateknappen. Men nä, inget nytt kapitel. Om den inte har blivit uppdaterad imorgon så vet jag inte vad jag får för fel. Men alltså, det slutade med en cliffhanger, och jag måste ju bara veta vad som kommer att hända!

 

Jag vet inte om det är bra att låta fanfics påverka ens liv på det här sättet.

Igår på loppis köpte jag också en ny väska.

Det var ett sånt där köp som jag inte var riktigt säker på, "ska jag verkligen köpa det här?". Den var lite dyr tyckte jag (eller inte dyr egentligen, men jag hade inte så mycket, och jag var inte säker på om den var värd priset). Men nu har jag börjat tycka om den mer och mer. Den är jättefin, och dessutom väldigt praktisk. Den är liksom ganska stor, men jag behöver ändå inte ha så mycket i den (vissa väskor kräver ju en viss "tyngd" för att de ska se bra ut). Jag är jättenöjd med det här köpet!

 

 

 

Ibland när man är på loppis kan man hitta de allra konstigaste saker, som man sen bara måste köpa. Då man kommer hem sen tänker man "varför köpte jag det här egentligen?". 
Lite så var det med den här High School Musical boken på kinesiska som jag köpte igår. Varför?

 

 

 

 

Det står både i kinesiska tecken och i pinyin (våra bokstäver). Dessutom finns det med ett litet häfte med samma story på engelska. 

 

Ja, varför köpte jag detta? 

För det första är det ju kinesiska, som jag läser, så den här boken är ju rätt bra övning. Dessutom är det roligt att ha olika typer av underliga böcker.

Sen är ju High School Musical bra! Jag tänkte faktiskt se nån av filmerna idag, det var så länge sen jag såg en hel film sist. Jag har aldrig gillat det förut, men för någon dag sen såg jag slutet av den första filmen, och jag gillade det. Och Zac Efron är ju söt! Faktiskt! (Fast det får man ju inte tycka om man över 13 år, och någorlunda civiliserad. Eller?)

 

Det har varit lite dåligt med kommentarer här på sistone... Det gör att jag inte riktigt känner mig lika motiverad att blogga! (Jag tänker inte sticka under stol med att jag får bekräftelse från kommentarerna. Visst skriver jag för min egen skull, men utan kommentarer kan jag lika gärna skriva dagbok istället. Säg den bloggare som inte bryr sig det minsta om att få kommentarer, det är ju det som är det roliga!)

 

Klockan är nästan tre på natten, och jag sitter och skriver fanfics!
Jag är inte fanfic author egentligen, jag brukar sällan avsluta det jag skriver, och jag brukar inte posta så mycket av det heller. Men det är ganska roligt, och även ganska bra träning inför studentexamen i höst (då jag skriver både svenska och engelska. Mina fanfics är på engelska, så det är både bra språkträning, och också bra "hitta på"-träning så att det blir lättare att skriva uppsatser).

 

Jag hittade faktiskt på en ny plot som jag gillar, så jag började skriva på den. Har skrivit två och ett halvt kapitel redan, och jag är riktigt nöjd. Kanske jag till och med lyckas avsluta den och kan posta den. I så fall lovar jag att ni får läsa den! (Om nån är intresserad såklart.)

Det blev YabuHika (självklart). I det stora hela går det ut på att de, en sommar för fem år sen, hade en väldigt nära relation. Nu råkar de träffas igen, och de kommer fram till att de har saknat varandra. Fast nu är saker lite mer komplicerade än de var för fem år sen. (Haha, det låter sugigt, men det är bra egentligen! Jag lovar!)