Gruppen ska bestå av Kento Nakajima (17), Fuma Kikuchi (16), Shori Sato (14), So Matsushima (13), och Marius Yo (11).

Jag är väldigt glad för Kento och Fuma (men hur blir det med B I Shadow då?), de andra känner jag inte till men jag kommer nog att följa med och se vilka de är.

Problemet är ju namnet då. Jag tycker inte det borde existera en enda grupp med namnet "Sexy zone", och ännu mindre en grupp där ingen ens är myndig (den yngsta är 11 år!).

Extra sjukt blev det när jag läste detta: It has been reported Johnny’s & Associates president Johnny Kitagawa was looking for a group who were not just イケメン (handsome/cool men), but could also pull off sexy. (källa)

Och hur gör man som fan när man ska berätta om sitt favoritband? "Jo, jag lyssnar mest på Sexy Zone". Vad skulle folk tro om en!?

Johnny är kanske inte känd för att hitta på bra gruppnamn (tycker jag då), men det här är inte bara ett konstigt namn (som de andra) utan också väldigt opassande. Sök bara på "Sexy Zone" på google (yes, I did), jag vill inte se pojkarna bland såna bilder.

Här är de förresten:

Och vi räknas som Europa! Titta, jag ser både Finland och Sweden!!

Jag vet inte riktigt vad det innebär. Kommer man att kunna köpa albumet i affären? Eller som Tegomass-singlarna, som man bara köpte (billigt) via internet (med något undantag)? Och betyder det att han kommer hit? (okej, jag ska inte hoppas på för mycket nu..) Kommer vi i Europa att få något som japanerna inte får? Vad i så fall?

Jag har ingen aning om vad det här blir, vet ni något?

Jag tittade nyss på Magic Power pv making. Det var lika roligt som vanligt, kanske t.o.m. en av de makings jag gillar mest.

Pv'n har jag gillat sådär, vet inte vad det beror på, men nu tror jag att jag gillar den mer!

Så är det ibland. T.ex. Mayonaka no Shadow Boy gillade jag mycket mer efter att ha sett makingen, det kanske är nåt av känslan man får av makingen som sen då märks i pv'n. Jag vet inte, har ni tänkt på det?

Och då menar jag inte bara videoklipp som försvinner från youtube efter några timmar, alltså sånt som Johnny ställer till med.

Om man ska posta något nån annanstans är det viktigt att man har med varifrån man fått det, även om det bara är en LJ-sida med ett namn ingen kommer ihåg och knappast kommer att besöka. Helst ska man inte posta något alls.

När jag använder en bild i min blogg så brukar jag länka till den hemsida där jag fick bilden. Men varför ska jag göra det egentligen? Gör folk så i andra fandoms? Knappast. Så varför gör Johnny's-fans så?

Jag förstår delvis när det gäller fansubbing. Det handlar ju mycket om att man inte vill att Johnny ska få reda på vad man gör (vilket det är större risk för om klippen finns på streaming sites).

Men jag tycker att det är okej att använda t.ex. profilbilder (icons) utan att säga vem som gjort dem, så länge man inte säger att man själv gjort dem. Jag förstår liksom inte varför det ska vara så viktigt med vem som scannat in en tidning eller redigerat lite bilder, för folk kommer ändå inte ihåg namnet.

Extra störd blir jag när folk låser trådar och man tvingas be om att bli med i nåt community (och då måste man uppfylla en del krav) för att ladda ner en låt eller se ett litet klipp.

Sen finns det de som lägger upp nerladdningslänkar med lösenord, och inte bara det, ibland måste man maila och fråga efter lösenordet, eller klura ut det.

Materialet är ju ändå stulet och olagligt uppladdat från början, men bara för att nån känner till nån kinesisk hemsida och hittar en massa filer så ska man visa en massa respekt, ge credit och tacka för ett hårt arbete.

Jag fick ett infall så jag städade upp mitt skrivbord på datorn! Jag tycker om att ha ett tomt fint skrivbord, både i verkligheten och på datorn, så nu är jag jättenöjd!

Tyvärr är jag nog en "sopa under mattan -städare", det mesta stoppade jag i "dokument" (ser inte fram emot att rensa där, 2237 objekt som ska omplaceras).

Här är före...

..och efter.

Jag älskar bilden på Yuma och nu när september tar slut (bilden kommer från hans solokalender, september) kan jag ändå njuta av bilden, men på datorn!

(Precis som att jag tycker att det är mycket roligare att städa när hela golvet är täckt med damtussar. Nöjet att se att man gör skillnad helt enkelt.)

Jag brukar tvätta mitt hår två gånger i veckan. Igår borde ha varit den ena gången, då hade det gått fyra dagar sen det sist blev tvättat och jag hade dessutom varit sjuk och legat rätt mycket och haft varmt och kallt om vartannat.. ja ni kan tänka er hur det såg ut. Men varmvattnet funkade inte!

Så jag tvättade det idag istället. Jättehärligt att få bort all skit.

Jag började fundera på att använda ricinolja för att stimulera hårväxten. Jag vill verkligen ha långt hår, och så är jag nyfiken på att se om det alls blir nåt resultat också. Är det någon som har testat det?

Problemet är bara att då måste jag köpa ett schampo, och även om jag tänker välja ett sls-fritt sådant så känns det lite tråkigt. Nästan som att ge upp lite.. Men jag tänker ändå fortsätta med allt det andra så kanske det jämnar ut sig.

Jag tänkte testa på Bodyshop's schampo (det var ungefär det enda i listan jag borde kunna hitta här i stan). Har någon annan testat dem?

Min syster hade barnkalas, så jag låste in mig på rummet och gjorde en bloggdesign. Jag är riktigt nöjd, och jag märker att jag går framåt. Den ser bättre ut i verkligheten än på bild, tycker jag, då märker man finesserna.

Se den här.

Det här med att sälja bloggdesigner har inte gått så bra. Är jag inte bra nog, eller vet folk bara inte om det?

Just nu följer jag två dramer: Hana Kimi (Hanazakari no Kimitachi e) remake och Ikemen desu ne.

Hana Kimi handlar om en flicka som klär ut sig till pojke för att kunna gå i samma skola, en all-boys-school, som sin idol.

Ikemen desu ne handlar om en flicka som klär ut sig till sin tvillingbror och blir medlem i idolgruppen A.N.JELL.

I Hana Kimi är huvudpersonens idol f.d. höjdhoppare, och väldigt lättirriterad. Hon vill ta reda på varför han slutade hoppa, och så småningom lyckas hon också "mjuka upp" honom. Han blir bland de första att få reda på att hon egentligen är en flicka.

I Ikemen desu ne är huvudsångaren i A.N.JELL perfektionist och renlighetsfixerad och han stör sig på det mesta som huvudpersonen gör. Så småningom börjar de dock bli vänner, t.o.m. mer än så. Han har hela sitt liv saknat sin mammas kärlek. Han är en av de första som får reda på att hon är en flicka.

I Hana Kimi finns en kille som alltid har mycket energi och skojar och är glad. Så småningom får han mer och mer känslor för huvudpersonen, vilket leder till förvirring eftersom han aldrig sett sig själv som gay.

A.N.JELL's trummis är en glad kille med färgglada kläder som förälskar sig i huvudpersonen, och är ganska rädd för den här känslan som han aldrig tidigare haft för en kille.

Har ni sett dessa dramer? I så fall, vad tyckte ni om dem?

Alla bilder har jag hittat på google.

Min vän Ida (nybliven filosofinörd) skrev ett intressant inlägg på sin blogg om abort. Jag tycker ni kan läsa det.

Så då blev ju jag inspirerad att skriva nåt eget..

Jag tittade nyss på dramat Umareru, där abortfrågan är ganska central. Så jag började fundera lite på detta. Vad tycker jag egentligen?

Jag tycker att det är på ens eget ansvar, vill man inte bli gravid så ser man till att inte bli gravid. Då slipper man fundera över abortfrågan. Om man inte kan ta det ansvaret ska man inte ha sex heller. Så tycker jag.

(Sen finns det ju klart undantagsfall då preventivmedel inte alltid funkar till 100%, eller våldtäkt).

Men låt säga att man ändå är gravid, då tycker jag inte att staten, eller någon religion, ska kunna säga åt en vad man ska göra. Man vet nog bäst själv vad man har för förutsättningar att ta hand om ett barn.

Idag är jag hemma. Jag mår inte bra. Jag tänkte att det skulle vara bättre att vara hemma och läsa ordentligt till provet jag har imorgon, än att först göra mig helt slut i skolan, sen ha kinesiskalektion och sen försöka orka plugga.

Jag bestämde mig i alla fall att göra en riktigt ordentlig frukost. Jag vispade till en liten våffelsmet och mosade till några av våra egna äpplen.

Jag vill bli en sån som gör frukost. Inte bara tar något ut kylen, utan faktiskt tillagar något.

Är det inte väldigt charmigt? Kanske svårt medan man studerar och ska upp tidigt och så, men det finns ju helger!

Har ni tänkt på det nån gång?

Igår när jag skulle sova började jag tänka på att jag skulle dö. Nej, inte på allvar (eller jag hade rätt ont i lungorna och så, men jag trodde inte det på riktigt), jag fick bara en tanke att "tänk om jag aldrig vaknar".

Jag vill försöka vara glad för det, även om det kan kännas som en liten sak. Vädret är fint också, alla höstfärger börjar komma fram. Och jag känner att jag går framåt, jag står inte stilla och trampar. Jag lär mig något varje dag, jag kämpar för att uppnå mina mål, jag försöker att leva mitt liv till fullo varje dag.

Idag har jag varit hos läkaren. Jag fick antibiotika, så kanske det snart blir bättre (för ett tag i alla fall). Läkaren såg snäll ut, lite som Yabu (men äldre).

Nu står provläsning och musik på schemat, och ikväll blir det japanskalektion.

Inte farligt, lite stegring bara. Men jag är trött i hela kroppen och jag hostar helt hemskt.

Jag ska på röntgen imorgon så då får jag kanske veta om det är lunginflammation igen.

Förresten så är jag helt slut, för jag är upptagen varje dag. Piano på måndagar, Japanska på tisdagar, Kinesiska på onsdagar, bilskola på torsdagar och oftast akupunktur på fredagar. Jag var helt slut i helgen, vill inte ens tänka på hur det är om någon vecka (dvs i provveckorna)..

Nu har jag (äntligen) sett klart ett drama. Umareru blev det.

Det handlar om en kvinna som är 51 år och blir gravid. Hennes man har nyss dött och alldeles efteråt upptäcker hon att hon bär på hans barn. Hon har fyra barn, varav två har flyttat hemifrån och jobbar. Den äldsta systern skriver på en bok om äldre kvinnor som blir gravida och hon känner väl till riskerna. Alla syskonen reagerar på olika sätt på graviditeten, och de har alla sina egna problem.

Många intressanta frågeställningar tas upp. När är man egentligen en familj? Ska man berätta saker för sina familjemedlemmar fastän de kommer att oroa sig?

Det var ett fint drama, med mycket skratt och tårar. Jag började reflektera över mitt eget liv och familj.

Ett extra plus är att i slutet av dramat spelas alltid 365 nichi kazoku (med Kanjani8)

Minus är väl att en del saker kändes lite överdrivna och att mammans gravidmage inte såg riktigt äkta ut i alla scener..

Men jag rekommenderar varmt det här dramat om man gillar den här genren!

Har någon annan sett Umareru?

Jag som hade tänkt i flera veckor att "i år ska jag vara insamlare för röda korset då det är hungerdag". Men så blir det inget. Vi var helt enkelt för sent ute..

Nå jag kan bara skylla mig själv, nästa gång får jag försöka ta ansvar i tid.

Istället tror jag jag ska gå på en kurs i humanitär rätt (måste se till att anmäla mig dit i tid!!).

Jag har blivit riktigt insatt i det här med frivilligarbete! Jag skulle vilja gå en kurs i första hjälpen också men det har jag inte tid med. Är det någon annan som sysslar med frivilligarbete?

Här en liten "reklamvideo" för hungerdagen:

Jag var på teorilektion idag (bilskolan). Vi pratade om korsningar och läraren började berätta om skillnaderna mellan hur man beter sig när nån ska byta fil i den lilla staden jag bor nära, respektive i större städer som Helsingfors eller Tammerfors. I större städer är det många människor som, när de ser att nån snett framför dem ska byta till deras fil, saktar i och låter det bli en lucka så att personen slipper in (och det gör man då inte lika ofta i mindre städer).

Detta gör man för att (detta är enligt läraren) man i dessa städer har insett att allt blir mycket smidigare och lättare om man hjälper varandra, speciellt vid rusningstider. Och om man hjälper någon så vet man att om man själv är i samma situation så kan man lita på att någon hjälper en på motsvarande sätt.

Jag lovar att jag nästan började gråta när jag hörde det. Det är ju så rätt!

Okej, filbyten är ju kanske inte så känslosamma men jag tänker på saker som det diskuteras här i Finland, och säkert nästan överallt; hur blir det med portugalpaketet? Ska man ge pengar till Grekland?...

För mig är det ganska självklart. Om vi hjälper nu funkar allt bättre, och då kan vi lita på att någon hjälper oss då vi får problem. Det är egentligen inte så svårt. Jag tror vi skapar problemen själva, och övertygar andra om att just vi ska få ha det bra. Vi kan ju absolut inte offra oss, ha det lite obekvämt ett tag.

Imorgon är det Hungerdag här! Det pågår i tre dagar (torsdag-lördag).

Hungerdagen är (om jag inte minns fel) det största insamlingsevenemanget som röda korset ordnar varje år. Många går omkring och samlar in pengar, och man brukar äta lite enklare, billigare, mat i skolan (typ gröt). Största delen av pengarna som samlas in går till fattiga och svältande människor på hela jorden. Samtidigt är det ett bra tillfälle att tänka över vilken tur vi har att vara födda på en så här bra plats där vi har tak över huvudet och mat på bordet varje dag.

Jag kommer att bidra till Hungerdagen genom att samla in pengar på lördag, och också själv skänka en lite större summa pengar. Det som tar emot mest som jag tänkte göra är att avstå från choklad den här helgen. Jag äter choklad varenda helg (och ibland på vardagar) och jag är mer eller mindre beroende. Det är ju inte mycket kan man tycka men för mig känns det som en bra sak att göra.

Jag knåpade nyss ihop en liten design. Jag är ännu inte riktigt säker på vad jag ska göra med den..

Den blev väldigt bra tycker jag ändå, och var inte alls svår att göra! För typ första gången i mitt liv är jag väldigt nöjd med sidomenyn (det brukar alltid vara det svåraste).

Keito ska egentligen inte vara där, men i brist på annat fick han det ändå.

Titta på designen här och säg gärna vad ni tycker!

Jag har varit i Helsingfors en dag (tyskaklassen besökte Deutsche Schule Helsinki!), och ändå har jag en hel hög mail..

Bland annat ett från cdjapan där de annonserar att nya 2012-kalendrar kommit ut! Inga Johnny's-kalendrar ännu, de börjar ju först i mars så de släpps också senare.

Jag känner mig väldigt, väldigt sugen på att beställa den.. Men jag ska försöka låta bli, och önska den i julklapp istället!

Om nån är intresserad av att se vilka andra kalendrar som finns så kan man titta här.

Jag fick nyss för mig att jag skulle tunna ut luggen. Jag brukar göra det ibland då den växer ut och blir för tjock.

Vi har två "frisörsaxar" hemma, en vanlig och en som tunnar ut. Jag tog en del av luggen och klippte till. Med fel sax!!

Jag skulle bara tunna ut luggen, men jag råkade klippa med den vanliga saxen. Jag klippte av snett, och hälften kortare!! Så fail! XD

Som tur var kom jag fram till att kort lugg inte skulle se alltför förjävligt ut så nu när den är jämnkort ser det faktiskt rätt snyggt ut! Och tur att min självkänsla är på topp, så att jag kan skratta åt hur fail det är XD

Jag hade såna fina drömmar om Harry Potter och allt som hör till (och en del DracoxHarry inbakat).

Och så väcker mamma mig klockan 8 och skrattar åt mitt hår (jag sov med olivolja i håret och en plastpåse på).

Varför händer det varje gång man har en bra dröm? (ja förutom det där med håret)

Jag har blivit riktigt inspirerad när det gäller det här med no-poo (att inte tvätta håret med schampo, och ofta också försöka använda "naturliga" skönhetsprodukter i allmänhet). Det funkar så bra, och både mitt hår och min kropp är mjuk och len och fin. Jag tvättar håret med balsam, jag har ännu inte testat typ bikarbonat och annat man kan tvätta med. Bikarbonat och honung använder jag till ansiktet! Och honung också som "tvål".

Mamma köpte en halvmeter (okej, inte riktigt men nästan) stor flaska med olivolja till mig så snart ska jag dränka mitt hår med det.

Vi var och handlade idag, jag och mamma, och mamma skulle ha nytt schampo. Jag började prata lite om sulfater och silikoner och sånt. Efter att jag hade predikat en stund om faran med kemikalier tog mamma ändå en schampoflaska och menade att "nåt ska man ju ändå dö av".

Och visst har hon rätt! Jag skulle aldrig tvinga på någon den här metoden. Tipsa och inspirera gör jag gärna, men jag dömer inte någon som vill göra på det "vanliga" sättet, och använda riktiga skönhetsprodukter. Det finns saker jag gör som inte är bra för miljön, eller hälsan. Man prioriterar olika saker helt enkelt!

På tal om no-poo måste väl jag, likt många andra, visa upp mitt hår, före och efter:

Man ser inte så bra men håret är mycket mjukare och friskare på andra bilden. Den bilden togs för flera veckor sen, håret är ännu bättre nu!

Jag älskar den första i varje månad för då får jag byta sida på alla mina kalendrar :D

Just nu står Nakayama Yuma på min hylla och ler mot mig.

Jag älskar bilden, för den ser alldeles september-solig ut.

Jag tycker om hösten, precis som jag tycker om alla andra årstider. Men hösten kommer nog på andra plats! (Vintern är först).