Jag har lyssnat mycket på Kanjani8-låten Baby Baby på sistone. Inte på albumversionen, utan en annan som de spelade in i nån studio i nåt teveprogram som jag inte minns var jag hittade (informativt!). Den är lite lugnare.

I låten finns en mening som går så här:


Det är min favoritmening i hela låten, för den får mig att drömma mig bort. Om man skulle åka på cykelutfärd. Bara åka vart som helst dit man har lust för stunden och skita i allt. Jag skulle ha en härlig fladdrande kjol på mig och solen skulle värma på axlarna.

Sen tar min förnuftiga sida över. För jag har ju ingen cykel. Och hur går kjol och cykel ihop? Och det är ännu snö ute så jag kan ju glömma det där med solen och axlar. Och om man gör det på sommaren så regnar och åskar det. Och så har vi ju min getingfobi. Och hur funkar det med pengar och mat? Och hur blir det då man har mens? Eller när det är kallt? Eller när man faller och skadar sig? Ska man ha en stor ryggsäck på pakethållaren med allt man kan tänkas behöva? Det förstör ju hela frihetskänslan. Samma sak med hjälm, och ändå är jag ju en sån där cool människa som principfast använder hjälm. Sen har jag ju ingen att åka med, och att åka själv är ju tråkigt.
Nä, jag får nog helt enkelt stanna kvar här där jag är och leva ett tråkigt, förnuftigt liv.