Igår tittade jag klart andra delen av min countdown dvd.
En stor del av låtarna var ganska lugna och sådär. Inte en massa galet grejs som man är van att se när det gäller Kanjani8 (okej, lite sånt var det, men ändå..)

Jag började faktiskt inte gråta så mycket i början. Men det var nog nånstans vid Yoko's 413 man som det började.
Hela bandet stod på scenen och spelade åt honom och när det blev dags för nåt mellanspel vände han sej om och de andra medlemmarna log uppmuntrande åt honom. Och jag tänkte att "Wow, dom måste verkligen älska varandra. Tänk att ha såna vänner" och just efter det kom tårarna. För just efter det så tänkte jag "Vilken idiot jag är. Jag har ju såna vänner!"
Jag har vänner som jag kan vara mej själv med. Som jag kan dela nästan alla mina hemligheter med och som jag inte behöver låtsas vara cool inför. Man behöver inte alltid hålla med varandra, men man kan älska varandra i alla fall. Jag är så himla tacksam över att jag har fått såna vänner och jag önskar att alla kunde få det.
Kanske har du redan såna vänner, men du har bara inte insett det än?

Jag älskar den här videon, inte bara på grund av alla fina klipp, utan främst på grund av texten mellan klippen.
Jag tycker att ni alla borde titta på videon och tänka på era egna vänner. För vad är man utan dem egentligen?

(Det är som ni kanske märker en video som nån har gjort i födelsedagspresent åt nån annan. Klippet har alltså inget mer med mej att göra än att jag diggar det hårt!)