Jag kan bli väldigt provocerad när någon t.ex. klagar på sin pappa, hur jobbig och irriterande han kan vara. Ibland vill jag bara säga att "du har i alla fall en pappa" och sen gå därifrån.

Fast jag försöker att inte bli provocerad. För fastän jag kanske är ledsen så gör det inte någon annans problem mindre.

Och sen finns det ju alltid de som har det värre. Vi kan ju prata om något barn i ett fattigt land som mist sina båda föräldrar i aids, själv har smittats av hiv och ändå måste ge sig ut på farliga krigsområden för att hitta något att äta.

Då har jag ju det jävligt bra ändå. Men jag måste väl få vara ledsen ändå? Och det måste väl också den där personen som klagar på sin förälder få vara?

Jag tror inte att man kan mäta lycka i antalet tragiska händelser man varit med om, typ -5 poäng om dina föräldrar har skiljt sig, -3 poäng om du nyss blev nobbad av din drömdejt, -10 om en nära vän dött osv. Klart att sannolikheten att du inte mår så bra är större om något sånt har hänt, men vi har ändå så olika sätt att hantera saker att man inte kan tänka så.

Vi har olika prioriteter och olika känsliga punkter, någon kan ta t.ex. ett uppbrott riktigt bra, medan någon annan bryter ihop totalt. Någon annan kan ju vara minst lika ledsen över att ha en jobbig förälder som du är över att dina föräldrar dött i aids.

Det enda vi kan tjäna på att mäta hur synd det är om oss själva och andra är att vi kanske kan inse att vi har det rätt bra ändå, men utan att för det tänka att man inte får vara ledsen över något bara för att någon annan är ännu mer ledsen. Sen kan man ju givetvis tänka på vad man klagar på inför vem. Av respekt kanske jag inte klagar oavbrutet på hur trött jag är i fötterna inför någon som nyss mist sina ben i en olycka.

Det jag reagerade mest på var att de flesta skrivit "lång" eller "längre än mig", och vanligt var också "smal men muskulös". Jag har också hört flera av mina vänner, speciellt de som är väldigt långa, säga att de vill ha långa killar.

Så då började jag tänka på vilken enorm press det måste vara för killar. Jag kan absolut tänka mig hur jobbigt det hade varit att vara kort kille. Killar "ska" ju vara långa och lite biffiga, och man ska som kvinna kunna känna sig trygg med killen. Det ska vara en riktigt karl helt enkelt!

Nu har alla olika preferenser, och det är helt okej! Man får gilla långa killar, man får tända på vad det nu än är man tänder på. Bara för att det är vanligt är det inte diskriminerande.

Jag är lite rädd för att skriva detta inlägg. Det finns sorgligt nog väldigt mycket jag stör mig på. Det är en egenskap hos mig själv som jag försöker ändra på för att jag ska kunna må bättre. Jag måste helt enkelt bli bättre på att se den ljusa sidan.

Men jag ska försöka skriva utan att bli för pessimistisk.

För att sammanfatta de värsta sakerna så är nog det jag stör mig mest på folk som inte kan se alla som människor.

Folk som bara tänker ur eget perspektiv, skiter i andra, och dessutom inte kan hålla tyst om sina åsikter. Såna som ska dela upp människor i bättre och sämre grupper och inte verkar inse att vi alla är människor som känner glädje och sorg och en massa andra känslor.

Medmänsklighet tycker jag är en av de finaste egenskaper man kan ha. Jag hoppas jag kan bli det i ännu större mån än idag.

Jag är så trött på utseendehetsen. Och folk försöker få slut på den, men med fel medel.

Om någon berättar att hen är missnöjd med sitt utseende, så får personen genast tips på hur man ska göra för att må bättre.

Oftast är det något i stil med "ställ dig framför spegeln och tänk på det som är fint", "säg till dig själv: jag är skitsnygg, jag är fin som jag är".

Jag tror inte det här funkar. Visst, det kanske ger en bättre självkänsla för stunden. Men för att få slut på den här hetsen måste vi helt enkelt sluta bry oss.

Varför är det så dåligt att tycka att man är ful? Varför får jag inte titta mig i spegeln och säga: "nä, jag är inte fin", utan att folk ska komma med sitt "jooo du är fin som du är".

Jo, för att det är viktigt att vara snygg. Det är det de flesta av oss har lärt oss att tycka. Alla ska vara vackra, annars är man inte riktigt lika lyckad.

Hur jag ser ut kommer inte att inverka på ett enda av de mål jag har i mitt liv. Så varför skulle du då behöva vara snygg?

Jag tycker inte att man ska hålla på och påpeka skillnader mellan könen hela tiden. En av mina lärare gjorde det väldigt mycket idag (jag minns inte ens vad vi pratade om) och jag blev lite irriterad.

Det har också gått en finsk teater här i stan ett tag som handlar om skillnader mellan könen. Hur dumt är inte det?

Jag skulle gärna vilja se den (men jag hade väl knappast förstått något..)

Okej, jag vet att det finns vissa skillnader. Det där med könshormoner som gör att vi både ser olika ut, och till en viss del, beter oss olika.

Det är heller inget fel med att vi är olika! Däremot tycker jag att det är fel att så många fler flickor drabbas av ätstörningar, eller "bara" allmän utseendefixering, för att de ända sen de var små uppmuntrats till att vara små prinsessor och klä ut sig, leka med smink och fixa håret.

I skolan på fysik-, kemi- och lång matte-lektionerna (dvs "tänkar"-ämnena) finns det mycket färre flickor än pojkar för att det är pojkar som redan tidigt uppmuntras satsa till mer höguppsatta yrken.

Det är också fel att fler män än kvinnor begår självmord, eller begår fler brott. Kanske för att de från bebisålder uppmuntrats vara tuffa och busiga.

Jag tror absolut att saker som de här inverkar. Och det inverkar oavsett i vilken ålder man är. När man säger att kvinnor är på ett visst sätt och män på ett annat så ger det ju signalerna att "om jag inte är på det här sättet så är jag inte en riktig kvinna/man". Om en kvinna inte rakar benen är hon inte riktigt kvinnlig, och om en man tycker om shopping så är han inte speciellt manlig. Borde inte kvinnlig- och manligheten snarare sitta i vilka kromosomer vi har?

Nej, jag vill inte ha ett samhälle där vi alla är precis likadana. Jag vill att man, istället för att bara visa fram två modeller (kvinnan och mannen), tillåter individuella variationer. Man låter barn vara barn, och olika sorters barn, och så låter man människor vara människor.

De flesta av oss har väl nån gång sagt något om hur fula vi själva är, eller känner oss. Nästan varje gång får man till svar att "Neej du är ju fin!". Varför egentligen?

För om jag säger att jag är dålig på idrott (det är jag!) så bryr sig ingen. Då är det en av de egenskaper jag har som inte är så bra helt enkelt, och jag behöver inte vara bra på idrott för att hela jag ska vara bra. Alla fattar ju att jag antagligen är bra på något annat.

Så varför är det inte likadant med att vara ful?

Då man säger "Nej, du är inte ful, du är fin" så visar man ju att det är något extra dåligt att vara ful, att man inte "får" vara det. Alla "måste" vara snygga för att vara bra (det är ju de signalerna man ger ut, fast man kanske inte menar det).

Jag tycker att man ska få låta sig själv vara ful. Inte klanka ner på sig själv, bara ta bort fokus från utseendet.

Ni vet det där självkänslatipset man ofta läser, att man ska skriva på en lapp något bra om sig själv, typ "Du har fina ögon", för att få bort fokus från att det andra man tycker är fel på sig själv. Jag funderar på att utveckla detta, och skriva en egen lapp där det står "Du är kanske inte så snygg, men du är jävla smart och rätt bra på matte!".

Jag läste nyss ett inlägg på forumet på frida.se som gjorde mig väldigt upprörd.

Trådskrivaren berättade att hennes vänner var väldigt fina och allt sånt, men de såg inte bra ut. Detta var tydligen ett problem och personen ville ha tips på vad hon kunde göra åt detta (troligtvis ville hon ha förslag på vinkar man kunde ge för att dessa vänner skulle ändra på sig och bry sig mer om sitt yttre).

Det här är så idiotiskt att jag vill gråta. Själv kan jag inte ens tänka tanken att jag skulle bedöma mina vänners yttre egenskaper och få för mig att de inte duger. Varför skulle jag tänka på det?

Någon av de som kommenterade menade att om man är ett "snyggt" tjejgäng är det större chans att man lockar till sig killar. Men om det är viktigare att locka till sig killar (enbart pga sitt utseende) än att man har bra kompisar så känns det som om nåt har gått lite snett, eller hur?

Jag har nyligen insett det där med hur värdelös hela utseendefixeringen är. Varför ska man se bra ut egentligen? Hur min näsa ser ut, eller hur tjocka mina lår är, kommer inte att inverka på något jag vill göra i mitt liv sålänge jag inte själv tänker på det.

Istället för att lägga energi och pengar på att försöka förbättra vårt yttre kunde vi väl lägga det på att utveckla våra inre egenskaper istället!?

Och då menar jag inte bara videoklipp som försvinner från youtube efter några timmar, alltså sånt som Johnny ställer till med.

Om man ska posta något nån annanstans är det viktigt att man har med varifrån man fått det, även om det bara är en LJ-sida med ett namn ingen kommer ihåg och knappast kommer att besöka. Helst ska man inte posta något alls.

När jag använder en bild i min blogg så brukar jag länka till den hemsida där jag fick bilden. Men varför ska jag göra det egentligen? Gör folk så i andra fandoms? Knappast. Så varför gör Johnny's-fans så?

Jag förstår delvis när det gäller fansubbing. Det handlar ju mycket om att man inte vill att Johnny ska få reda på vad man gör (vilket det är större risk för om klippen finns på streaming sites).

Men jag tycker att det är okej att använda t.ex. profilbilder (icons) utan att säga vem som gjort dem, så länge man inte säger att man själv gjort dem. Jag förstår liksom inte varför det ska vara så viktigt med vem som scannat in en tidning eller redigerat lite bilder, för folk kommer ändå inte ihåg namnet.

Extra störd blir jag när folk låser trådar och man tvingas be om att bli med i nåt community (och då måste man uppfylla en del krav) för att ladda ner en låt eller se ett litet klipp.

Sen finns det de som lägger upp nerladdningslänkar med lösenord, och inte bara det, ibland måste man maila och fråga efter lösenordet, eller klura ut det.

Materialet är ju ändå stulet och olagligt uppladdat från början, men bara för att nån känner till nån kinesisk hemsida och hittar en massa filer så ska man visa en massa respekt, ge credit och tacka för ett hårt arbete.

Min vän Ida (nybliven filosofinörd) skrev ett intressant inlägg på sin blogg om abort. Jag tycker ni kan läsa det.

Så då blev ju jag inspirerad att skriva nåt eget..

Jag tittade nyss på dramat Umareru, där abortfrågan är ganska central. Så jag började fundera lite på detta. Vad tycker jag egentligen?

Jag tycker att det är på ens eget ansvar, vill man inte bli gravid så ser man till att inte bli gravid. Då slipper man fundera över abortfrågan. Om man inte kan ta det ansvaret ska man inte ha sex heller. Så tycker jag.

(Sen finns det ju klart undantagsfall då preventivmedel inte alltid funkar till 100%, eller våldtäkt).

Men låt säga att man ändå är gravid, då tycker jag inte att staten, eller någon religion, ska kunna säga åt en vad man ska göra. Man vet nog bäst själv vad man har för förutsättningar att ta hand om ett barn.

Jag var på teorilektion idag (bilskolan). Vi pratade om korsningar och läraren började berätta om skillnaderna mellan hur man beter sig när nån ska byta fil i den lilla staden jag bor nära, respektive i större städer som Helsingfors eller Tammerfors. I större städer är det många människor som, när de ser att nån snett framför dem ska byta till deras fil, saktar i och låter det bli en lucka så att personen slipper in (och det gör man då inte lika ofta i mindre städer).

Detta gör man för att (detta är enligt läraren) man i dessa städer har insett att allt blir mycket smidigare och lättare om man hjälper varandra, speciellt vid rusningstider. Och om man hjälper någon så vet man att om man själv är i samma situation så kan man lita på att någon hjälper en på motsvarande sätt.

Jag lovar att jag nästan började gråta när jag hörde det. Det är ju så rätt!

Okej, filbyten är ju kanske inte så känslosamma men jag tänker på saker som det diskuteras här i Finland, och säkert nästan överallt; hur blir det med portugalpaketet? Ska man ge pengar till Grekland?...

För mig är det ganska självklart. Om vi hjälper nu funkar allt bättre, och då kan vi lita på att någon hjälper oss då vi får problem. Det är egentligen inte så svårt. Jag tror vi skapar problemen själva, och övertygar andra om att just vi ska få ha det bra. Vi kan ju absolut inte offra oss, ha det lite obekvämt ett tag.

Jag kände mig som den moralpredikartant jag blir ibland, så jag satte mig bredvid min bror som spelade cs och delade med mig av mina åsikter.
Något om skolmassakrer, Du vet väl vad som hände i Norge? och Kan man inte kramas i det här spelet?

Jag tycker i alla fall att kramar skulle vara roligare.

Jag tror inte ni har missat att det är idag det gäller. Världens undergång.
Ni kan höra mer om det här.

I hela videon var det som gjorde mest intryck på mig det här:

Slutsats: Jag har inget liv.

Men jag tycker faktiskt att såna här domedagsprofetior är lite läskiga. Man vet ju aldrig och om det är sant och man inte har trott på det är det ju lite för sent att göra nåt åt det om det faktiskt händer.
Angående det att domedagen skulle vara idag så har jag för mig att det redan har varit den tiden då det skulle ha varit.

Jag blev lurad igår. Två gånger (plus det jag skrev om i inlägget nedan).
Rätt galet också.. men det är lite private jokes så jag tror inte ni har så stor glädje av att jag skriver det här ;)

Just nu sitter jag och tittar på kandidater till kommande riksdagsval! Vi har val nu i april här i Finland. Jag får inte ens rösta än i år, vilket är lite synd, men det är ändå intressant att se vad som finns till buds!
Det är lite svårt att hitta en enda kandidat att rösta på eftersom man måste tänka på både parti och enskild kandidat. Valsystemet går i korthet till så att man röstar på en kandidat. Sen får "vinnaren" i det partiet alla partiets röster som jämförelsetal. Den som fick nästflest röster för hälften av det jämförelsetalet osv. Sen jämför man alla kandidaters jämförelsetal och de som haft störst jämförelsetal kommer med i riksdagen.

Själv har jag ungefär tre partier som det står mellan. SFP (Svenska folkpartiet), De gröna och SDP (socialdemokraterna). Det är ganska självklart val för mig egentligen! SFP står (självklart) för svenskan i Finland och det är ju för mig som finlandssvensk väldigt viktigt. Socialdemokraterna tar upp mycket om jämlikhet (eller säger sig göra det) och det tycker jag är viktigt, och de gröna kämpar för miljön och har även de t.ex. kampanjer för homosexuellas rättigheter eller mot rasism.
Sen är ju bara grejen att man inte vet vilka som bara säger sig kämpa för saker inför valet och vilka som faktiskt kämpar också när de väl kommit in i riksdagen.

Sen förstår jag inte grejen med sannfinländarna. Det är ett parti som i stort sett är emot allt. Åtminstone har vi helt olika åsikter i de frågor som är viktiga för mig! De vill slopa svenskan i skolan, vill inte ge homosexuella par samma rättigheter som heterosexuella, gå ur eu, minska invandringen... (i alla fall om jag förstått allt rätt). Och det gör mig så besviken att typ 18 % av befolkningen i Finland faktiskt säger sig stöda dem! Vi lever ju på 2000-talet, och dessutom i ett av de, på många sätt, bästa länderna, och nu vill detta parti komma och totalt ändra på allt!? Var finns logiken?

Det är inte ofta jag skriver om politik i min blogg, haha XD Men jag tycker faktiskt att det är ett väldigt intressant ämne som jag gärna skulle lära mig mer om!
Är du intresserad av politik?



Bild på NakajimaYuto
(det var den bild jag tyckte passade bäst ihop med ämnet politik haha XD)
hittad här.

JE har skickat ut detta meddelande nu:

Alla hjärtans dag är en dåligt planerad dag tycker jag.
Det är ungefär som socialism,
idén är god men det är svårt att då fet att fungera i verkligheten (vilken nörd jag är -__-)

Allting går ju ut på att man ska vara två. I butiker får man två till priset av ett-rabatter och om man går på bio får man en biljett gratis om man köper två. Till och med på tidningen idag hade de intervjuat olika par om kärlek.
Jag är säker på att alla hjärtans dag är en jättehärlig dag för de som har någon att spendera den med,
men det är inte alls kul för de som inte har det för du blir om och om igen påmind om att du är ensam.
Okej, jag ska inte vara så negativ. Jag spenderade faktiskt inte dagen ensam, jag var tillsammans med vänner och vi åt mat och godis. Underbart! Har man ingen pojkvän får man tröstäta istället, det går lika bra<3

Som ni kanske vet så ger flickor i Japan choklad till pojkar på alla hjärtans dag.
Om man tycker om någon extra mycket är det här självklart ett jättebra sätt att visa det, och det är ju viktigt att ens choklad är god, fin och lyxigt inpaketerad (ibland är jag glad att jag inte bor i Japan, tänk vilken stress!) och pojkarna tävlar ofta om vem som har fått mest choklad.

I en intervju jag läste har Hey!Say!JUMP och några juniors stod det vad de skulle skicka i ett mejl (sms) om någon de gillade gav dem choklad. Många svar verkade väldigt opersonliga men vissa fick mig verkligen att önska att nån skulle skriva så till mig.

Jag gillade speciellt Inoo's meddelande!
Bara tanken på att göra choklad tillsammans med Inoo, eller vem som helst, är ju hur söt som helst!<3
Du kan läsa en översättning av det och alla andras meddelanden här.



förlåt för ett grymt konstigt inlägg.. XD

Lite bakgrundsinfo: Yasuda Shota skriver ibland inlägg i hans och Shibutani Subaru's j-web! Många Johnny's skriver sånt. Jag vet faktiskt inte riktigt hur systemet fungerar men jag tror man måste vara medlem i johnny's family club för att läsa dem, men jag är inte säker. Alla skriver ju lite olika ofta och om olika saker (t.ex. skriver Tadayoshi Ohkura nästan bara om mat, i alla fall det jag läst XD). Jag tycker det är ett trevligt sätt att lära känna personerna även om alla inlägg inte är så väldigt personliga egentligen (det varierar också).
Hur som helst finns det fina människor som översätter de här texterna. Paaaaan t.ex. översätter Yasuba-inläggen och har översatt texten nedan.



Yasu skrev ett inlägg för några dagar sen och han berättade om ett fint citat han nyss hade hört.

"The one day that you just spent without thinking much about it
is the one day that the person who passed away yesterday had wanted so much"

Jag tycker det är ett jättefint citat. Jag, och säkert många andra, borde bli bättre på att tänka så. Man tror alltid att snart, nån gång, kommer man att få lycka utan att inse att man redan har lycka. Man måste kanske bara leta lite.

Tack igen Yasu, för att du får mig att inse hur underbart livet egentligen är!
Plötsligt kom jag ihåg igen varför jag fangirlar..

För tillfället håller jag på att se ett drama, Uta no Onii-san.

Och i dendär melodin som kommer i början av dramat, så hade översättarna lagt in ett litet meddelande:

(om ni inte ser/förstår så står det bland annat att man inte får ladda upp till "streaming sites" (=typ youtube, och liknande, dvs där man laddar upp filmer så att andra kan titta utan att ladda ner), speciellt inte till Mysoju och Dramacrazy.) Sidan jag tittar på är såklart dramacrazy!

Jag måste nästan skratta lite åt det. Det står uttryckligen att man inte ska ladda upp till dramacrazy, och ändå har nån gjort det..! Bra för mej, och andra fans som vill slippa ladda ner allt, men inte så roligt för översättare som har slitit med det här i evigheter! Och jag känner mej lite skyldig som fortsätter titta. Jag har själv funderat på att om jag nån gång lär mej japanska så ska jag gå med i nåt typ av "subbing team" och översätta såna här saker, för jag vill gärna hjälpa andra fans!
Men det verkar ju inte så kul om folk inte riktigt respekterar ens hårda arbete..!

Teamet som har översatt det här dramat heter förresten Stormy Team och ni hittar dem här.


Jag vet inte riktigt vad jag tycker, jag kan förstå båda parter.. Vad tycker du om det?
Är det okej att ladda upp drama till streaming sites överhuvudtaget?

Det ösregnar verkligen här just nu!
Jag älskar regn och jag hade jättegärna gått ut, men jag vill inte riskera att gipset förstörs...
Regnet känns så fridfullt på nåt sätt. Det är som att man ser allt ur ett annat perspektiv om man står ute i regnet, och sen när solen kommer fram igen är det som om alla problem försvinner, som om de hade tvättats bort av regnet.
Nån annan som känner så? :)

Här är Ame no Furanai Hoshi de wa aisenai Darou? med Morning Musume
Titeln betyder något i stil med We Surely Couldn't Love On A Planet Where No Rain Falls, Could We? -enligt något jag hitta genom att söka på google.

Idag, den 30 juni, släppte Kanjani8 singeln Wonderful World.
Singeln innehåller bland annat låten Wonderful World. (Överraskande? xD)
Se mer, eller köp




Jag har tyvärr inte hittat någon översättning på låten, och jag kan ingen japanska, så tyvärr vet jag inte precis vad låten handlar om. Men jag kan ju gissa mej till det!

Man hör ofta folk säga att världen suger och varenda dag hör vi om flygplanskrascher, naturkatastrofer eller ekonomiproblem så fort vi slår på radion eller teven.
Men jag började tänka efter att jag hörde den här låten; är världen verkligen så dålig?

Det finns så himla mycket som är bra i världen också, varför fokuserar vi inte på det?

De flesta tjejer har väl nån gång hört knepet att man ska fokusera på de fina på ens kropp när man ska klä, sminka och styla sig. Om man t.ex. har en lite stor näsa som man inte gillar men däremot jättevackra ögon så ska man satsa på att framhäva ögonen, för då ser ju alla på ögonen och ingen fäster sig vid näsan.

Nu menar jag inte att man borde strunta i allt dåligt som finns i världen och låtsas som att det inte är viktigt.
Jag menar att man borde försöka se, oavsett vem eller var man är, vilka underbara saker det finns!

Jag har så många underbara saker att att vara tacksam över.
Jag har tak över huvudet, jag har en familj och vänner som tycker om mej och som jag tycker om tillbaka.
Jag har läshuvud och möjligheter att utbilda mej till nästan vad som helst.
Jag har många fina personlighetsdrag jag är stolt över och jag har saker som är viktiga för mej och som jag vill ägna min tid åt.
Jag kan tillochmed säga att jag är tacksam över resultatet i mina senaste engelskaprov eller att jag har den gulligaste rosa mp3-spelaren som finns.

Jag tror att det finns något för alla att vara tacksam över, även om man är liten, stor, fattig, rik, hinduist eller inuit.
Det är självklart att det finns dåliga saker i världen, men jag tror att om vi fokuserar  på att se positivt på världen så kan mycket lösa sej enbart med det.


Vad är du tacksam för?