Jag har sovmorgon

Jag vaknade klockan nio, på en skoldag!

Jag lagade till och med tamago kake gohan (tror jag det heter?), ett japansk morgonmål med ris, ägg och sojasås.

(inte min bild)

Jag har alltså min första håltimme. Och jag mår lite dåligt över det, faktiskt. Jag känner mig oansvarig på nåt sätt, eller anklagar mig själv för att vara "en sån där som har håltimmar" (=nån som är lat och skiter i skolan). Jag ser faktiskt inte ens så på andra människor som har håltimmar, jag skulle aldrig tänka på mina vänner som har håltimmar ibland som lata. Men jag är väl lite elak mot mig själv.

Jag var hos studiehandledaren förra veckan, och vi tog bort en del kurser, för att jag helt enkelt inte ska bli utbränd. Det låter kanske enkelt och "åh vad skönt med sovmorgnar!", men så är det inte riktigt.

Nåja, kanske det blir bättre.

Åh, jag kände lite som dig när jag gick i skolan.



sv: Hmm...skolan hade en hel del med att jag gick in i väggen, men det fanns också andra aspekter i mitt liv också. Men jag kände helt enkelt att inget var kul längre. Jag kunde inte finna glädje i nått. Jag praktiskt taget satt hemma i soffan och stirra på ingenting. Allt kändes hopplöst, plus att jag fick som fysiska åkommor också, så jag hade ständigt en brännande och bubblande känsla i magen. Jag blev sjuk, kräktes, gick ner i vikt hade ständigt ont i huvudet. Jag är liksom känd för att ständigt lyssna på musik, men när det var som värst så la jag mig helt ifrån min mp3. Vilket då min pappa insåg att det var krisläge för mig. Det var en tid jag liksom grät nästan varje dag. Jag var runt hos olika doktorer för att det skulle se vad som var fel på mig eftersom jag ständigt hade ont osv. Men jag kommer över det hela. Så det är ju bra nu :) Peppar peppar.



Så ta det lugnt och försök prioritera det viktigaste och låt dig själv andas och ha kul då och då. Man måste det för att klara av det hela. Planerar in fritid i plugget helt enkelt. Försök att inte stressa upp sig själv över oviktiga saker. Det är svårt, jag vet!



Va skönt. Det är bra att du försöker i alla fall. Jag hoppas du kan komma över det och bli mera glad :) Eller hur man nu säger det :)



kram

super söt blogg :)