Min humor är ofta väldigt negativ! Jag försöker framställa tråkiga eller jobbiga saker som något att skratta åt, kanske för att visa för mig själv och andra att saker och ting egentligen är ganska bra.

Ett exempel kunde vara: "Det regnar igen, jag som ska gå hem, utan paraply. Underbart!", självklart med väldigt ironisk röst. Underförstått skulle det betyda att "Det regnar och jag ska gå hem och kommer att bli blöt. Det kanske kunde verka som en jobbig sak men egentligen är det väl inte så farligt jämfört med allt som kunde hända".

Problemet är väl att alla kanske inte förstår det. De tror väl att jag är nån slags bitter pessimist som inte kan se saker från den ljusa sidan.

Sen är jag bra på att driva med andra också. Jag kan driva med mig själv, men jag driver oftare med andra. Det här är inte speciellt bra, det vet jag. Många nära vänner jag har nu förstår (hoppas jag) att jag inte menar något elakt med vad jag säger, men man vet ju aldrig när man trampar på en öm tå. Dock har jag inte heller något emot om folk har roligt åt mig på skämt. Jag är rätt tålig.

"På riktigt" är jag väldigt positiv, och också väldigt snäll. Jag råkar bara ha lite konstig, ibland tyvärr sårande, humor.