An Cafe:
An Cafe är ett japanskt oshare kei band som bildades 2003 av de dåvarande medlemmarna Miku (Akiharu Tsukiyama), Kanon (Shinya Sano) och Bou (Kazuhiro Saitou). Dessa tre träffades via internet och den  17 juni samma år gav de ut sin första demo. Den 2 juli 2003 gav de ut sin andra demo.
Teruki (Teruki Nagata) var tidigare trummis i Feathers Blue men slutade för att istället bli den fjärde An Cafe-medlemmen.
den 17 april 2007 offentliggjordes det att Bou skulle hoppa av bandet. Den verkliga orsaken blev aldrig känd. Allt som sades var att Bou ville satsa på något annat. Den 30 april samma år gjorde An Cafe sitt sista liveframträdande med Bou som gitarrist.
18 maj 2007 offentliggjordes det att An Cafe skulle få två nya medlemmar. Takuya på gitarr och Yuuki på synt.

Chiaki och An Cafe:
Precis som för så många andra har alla mina j-musik- erfarenheter sin bakgrund i An Cafe. Det var under dendär tiden för 3-4 år sedan då jag som mest lyssnade på Tokio Hotel. Jag läste tidningen OKEJ ganska mycket då och där skrevs en del om An Cafe. Nyårsafton 2007 bestämde jag mej för att göra slag i saken och lyssna. Snow Scene var den första låt jag hörde.
Sen tänkte jag inte mycket på det förrän kanske ett drygt halvår senare. Det var då lyssnandet började på allvar.
Jag var helt såld och hela mitt liv, min musik, min klädstil, min livsstil och mitt tankesätt hade på något sätt influenser från An Cafe. Bou var min stora idol. Och hur wapp jag än må ha varit under denhär tiden skäms jag inte. Jag lyssnade ju på vad jag ville, något som i princip ingen annan kände till. För detta var innan överhuvudtaget någon kände till An Cafe eller japansk pop-kultur överlag.

Den 18 mars 2009 är en dag jag sent kommer att glömma. An Cafe konsert.
Jag minns hur ivrig jag var på att komma iväg. Klockan var nio och jag tjatade på mamma att hon måste skynda på. Vi måste ju hinna plocka upp min kompis som skulle med, och mammas "kompis" som också skulle följa med för att hålla henne sällskap i Tammerfors. Klockan var alltså nio och vi skulle hinna till en signering klockan 12.
Vi hade stått i kön till signeringen i en timme. Den tid de hade annonserat att singeringen skulle hålla på. Jag höll på att på panik, för det var ännu en bra bit kvar. Då kommer en gubbe fram och säger "20 minuter till". Det var första gången den dagen som mina tårar började rinna.
Vi hann. Jag och min kompis var de sista som släpptes in för att skaka hand med de personer vi tidigare bara sett på bild. De såg så små och söta ut och jag hade svårt att röra på mej. Men på något sätt lyckades jag tillsammans med min kompis ta mej till platsen där mamma väntade, för att vi skulle gå någonstans och äta. Hela tiden höll jag min signerade cd-skiva i handen.
Efter att vi hade ätit skulle vi börja köa till konserten. Behöver jag säga att jag aldrig ätit så snabbt i hela mitt liv!?
Jag minns nästan inget från köandet. Det var kallt och nog inte så roligt, men det är absolut inget som hade hindrat mej. Konserten var något jag verkligen behövde. Att få skrika så högt man bara kunde och hoppa i takt med musiken är bra terapi. Det är bra motion också.
Efter en stund satt vi i bilen på väg hem. Svettiga, glada men också smått tomma.
Jag tror jag sov en hel del för jag kan bara minnas en liten del av de första fem minuterna av bilresan.
Om jag hade kunnat hade jag gjort om detta....

An Cafe idag:
...men det kan jag inte.
An Cafe höll nämligen sin sista konsert idag, den 4 januari 2010 på Nippon Budokan.
Denna text har funnits på deras myspace sen den 31 augusti:

Announcement: An Cafe goes into interim halt of activities
August 31, 2009
To all the fans and everyone supporting An Cafe,
We regretfully announce that after 6 years since the band was formed in 2003, An Cafe has decided to suspend their activities on January 4th, 2010 with a live show at Nippon Budokan.
Without your sincere support to the band till today, we would never have been able to be where we are now. We are so grateful to all your support.
In making this decision, there were numerous discussions made between the band members and the staff. In order for An Cafe to step up to the next level, we have come to the conclusion that it is important for each members to charge up by seeing themselves objectively. The decision is rather made with a forward-looking vision.
We apologize for conveying this important news to all of you this way, and hope to gain your kind understanding.
After the Budokan show, each member will concentrate on their own activity to be prepared for the band to restart in the future.
Again, this is our deepest gratitude for everyone who has supported us.
Thank you so much.
Sincerely
An Cafe & Red Cafe staff


Jag har bestämt mej för att inte sörja så mycket. Jag tror inte dom hade velat det. Vad hjälper det dem att jag är ledsen. De gör det ju för sin egen skull. De behöver det.
Dessutom kommer de ju tillbaks, utvilade, lyckliga och pigga på nya turnéer och skivsläpp!

Jag hoppas verkligen att ni andra, som kanske gillar dem mer än jag, inte tar detta alltför hårt. 
Jag vågar inte ens föreställa mej hur det hade kännts om An Cafe fortfarande hade varit mitt allt.

Men jag tycker att det är bra att de satsar på en lycklig framtid nu. För jag vill se dom lyckliga <3